Film

Om konsten att hantera det outhärdliga

Philippe Claudels film Il ya longtemps que je t’aime (Jag har älskat dig så länge) är som en gåta. För varje scen får man veta mer om Juliette (Kristin Scott Thomas) och hennes förflutna. Hon har avtjänat ett 15 år långt fängelsestraff och flyttar in hos hennes lillasyster Léa (Elsa Zylberstein). Systrarna, som inte har haft kontakt under fängelsetiden, känner sig som främlingar för varandra. Den tystlåtna Juliette väcker frustration bland många i hennes nya omgivning. Inte minst inom Léas familj. Hennes make är misstänksam och barnen väcker smärtsamma minnen hos Juliette. Léa är förvånansvärt försiktig med Juliette fast hon innerst inne våndas med frågan om hur hennes egen storasyster kunde mörda sin 6-årige son.

Filmen är tung. Den behandlar svåra frågor som hur man återvänder till samhället efter ett långt fängelsestraff och hur man kommer in i den sociala gemenskapen. Personporträttet är i dess enklaste form och jag gillar att man inte har lagt till en massa röriga flaschback-scener. Det blir lättare att ta till sig av Juliettes förflutna med hjälp av de fåordiga dialogerna. Kristin Scott Thomas gör en otroligt bra rolltolkning, likaså Elsa Zylberstein. För att vara Philippe Claudels regidebut är den en fullträff.

Ayse

Bilden är hämtad från cdon.com

Advertisements
Standard