Film

Vägen visar världen efter undergången

Ett kärt filmtema under det senaste decenniet har varit världens undergång. Hur många av oss har inte lekt med tanken? Jordbävningar, orkankatastrofer, tsunamin bidrar till vårt skräckscenario. Det säger mycket om den tid vi lever i.

Med filmen Vägen (The Road), baserad på Cormac McCartys roman, har John Hillcoat tagit ytterligare ett steg. Filmen visar ett USA (som vanligt) efter undergången. Det finns inga maffiga våg- eller jordbävningscener. Däremot finns det scener fyllda med ödelagda gator, karga fält och brutala överlevare håller sig vid liv genom kannibalism.

Vi får följa en far (Viggo Mortensen) och en son (Kodi Smit-McPhee) som vandrar söderut i hopp om att slippa ännu en kall vinter. De leker regelbundet med tanken att ta deras liv. De har en revolver som de antingen kan använda i sitt försvar eller skjuta sig själva med. Det är pappan som bär budskapet i filmen. Vad som än händer vägrar han att bete sig ociviliserat. Det är vad han vill att hans son ska ta med sig från den gamla världen.

Trots att man aldrig får veta vad som ligger bakom undergången känns filmen mycket mer realistisk än sina föregångare 2012 eller Armageddon. Däremot saknar jag det där lilla extra som gör en film ihågkommen. Det har nog också att göra med att jag aldrig riktigt har gillat undergångsfilmer. Men Viggo Mortensens rolltolkning glömmer jag inte i första taget. Den är hans bästa hittills.

Ayse

Bilden är hämtad från film.nu

Annonser
Standard