Demokrati, Identitet, Samhälle

Uppskatta min tvåspråkighet!

Kul att du har googlat på tvåspråkighet och hamnat här!

Ja, jag är tvåspråkig. Svenska + turkiska = jag.

Just ordet tvåspråkighet var länge ångestladdat för min del. Och det mest för att tvåspråkighet var en så politiskt laddad fråga när jag växte upp. Det osade osäkerhet kring tvåspråkighetsfrågan på 80-talet. Alla hade åsikter om modersmålsundervisningen. Dessvärre var det inte många som såg fördelarna med att ha tvåspråkiga medborgare. Det var i stället viktigare att diskutera hur mycket modersmålsundervisningen kostade samhället. Resultatet blev att jag som barn inte uppskattade min tvåspråkighet. Först i vuxen ålder insåg jag värdet av min tvåspråkighet.

Det går inte att beskriva hur fantastiskt det är att kunna tala mer än ett språk. Att känna till de sociala och språkliga koderna i två länder. Att alltid ha ett extra språk till hands.

Under min uppväxt i Stockholm började min syster och jag att hoppa mellan språken. I dag när vi umgås kör vi en slags svenskturkiskengelskfranska. För att krydda språken ytterligare twistar vi till det ytterligare med olika dialekter, uttryck och ord från andra språk som vi har snappat upp. Ja, det låter säkert helt galet i andras öron. Men det är vårt alldeles egna språk.

Tänk om jag hade kunnat tala ytterligare ett språk, tänker jag ibland. Jag är avis på alla barn som växer upp i hem där det talas tre eller fler språk.

Mina språk är ovärderliga verktyg i mitt liv. De berättar om vem jag är. Dessvärre är inte alla mina språk lika mycket värda. Men jag kan alltid hoppas att min turkiska en vacker dag värderas lika högt som min engelska och franska på arbetsmarknaden… Jag har ännu inte mött någon arbetsgivare som uppskattar mina turkiska språkkunskaper på samma sätt som jag gör men jag tror att det svenska samhället så småningom (om än försent) kommer att få upp ögonen för de språkliga rikedomarna som finns i vårt land.

Ayse

Bild: Ayse

Advertisements
Standard