Identitet, Mode

Drömmer om ett färggladare Stockholm – året om

Jag gillar Stockholm på sommaren. Förutom att staden klär i grönt, vågar också stockholmarna ta ut svängarna i klädväg. Det annars så stela och intetsägande unisexmodet blir lite livligare och vi får äntligen se mer färg på gatorna. Jag har själv varit en mästare på att klä mig i svart men har sakta men säkert börjat öppna upp garderobsdörren för gladare färger (allt utom beige). Jag bara älskar ockra, fuschia, petrol och smaragd. På sommaren får vi se vågade och ibland roliga klädkombinationer. Det som är ”No, no” på hösten och vintern blir helt ok på sommaren. Hur mycket trendnissarna än bönar och ber om att storstadsborna ska lämna flipflopsen hemma blir toffel- och sandalägarna fler och fler.

Kläder och mode uppfattas ofta som något ytligt. Den som gillar att klä sig fint blir i kretsar utanför modevärlden stämplad som icke-seriös och fåfäng. Man ska i stället inte sticka ut och helst trycka ned sin lust för färg och klä sig som alla andra i sin omgivning. Går du in på ett kontor i Stockholm i dag möter du sällan någon med en personlig stil. De flesta ser ut som ”copy paste”, för att använda min mans uttryck.

Varje bransch har sina klädkoder. Jag har jobbat på många olika ställen och alltför ofta anpassat min klädstil efter arbetsplatserna. Så dumt av mig! Självklart kräver vissa branscher sina klädkoder som sjukvård, hantverk och försvar men i många andra branscher behöver man faktiskt inte se ut som bästisar. På departementen var det könslöst mode – skjorta och kavaj för kvinnor och män. I PR-och reklamvärlden var det svarta plagg och markanta bågar som gällde. I kulturvärlden var det starka färger, sjalar och etnoinspirerat. I mediavärlden, på 00-talet, skulle man klä sig i svenska designkläder, från exempelvis Acne. För kvinnor innebär det kläder i livlösa toner som skyler kroppen. Urringningar är tabu. Otydliga gränser mellan herr – och damkollektioner.

Inte undra på att jag fick en chock när jag började arbeta på ett kosmetikaföretag i Istanbul. Jag bländades av de färgglada kreationerna. Det fanns inga gränser för hur man kunde klä sig. Eller som en kompis från Stockholm uttryckte det, ”Det ser ut som alla ska på fest”. Den som klädde sig fint ansågs ta sitt jobb på allvar. Jag trodde först att det var speciellt för just kosmetikasektorn men det var likadant på banker, kontor, skolor etc. Efter ett år i Sverige måste jag erkänna att jag saknar just den känslan. Jag har börjat ta igen det när jag är i Istanbul. De kläderna jag använder där hänger bara i garderoben när jag väl är hemma i Stockholm. Även det är väldigt korkat av mig.

Ayse

Bilden är hämtad från wwwdelivery.superstock.com

Annonser
Standard