Film, Sociala medier

Den dystra historien bakom Facebook snart på bioduken

Jag såg trailern till filmen The Social Network i dag. David Fincher har regisserat filmen om Facebook och den har premiär i USA den 1 oktober. Filmen kommer till Sverige först den 22 oktober. Även om historien om Facebook är dyster ska jag ska se till att se den.

Ayse

Bilden är hämtad från social-network-movie-trailer.blogspot.com

Annonser
Standard
Film

Vem är regissören?

Foto: Melissa Moseley

Standard
Demokrati, Politik, Skamvrån, Utrikespolitik

Den fria rörligheten gäller inte alla

Det går inte en vecka utan ett utspel från Frankrikes president Nicholas Sarkozy. Försöker han inte lägga hinder för ett turkiskt EU-medlemskap, stigmatisera islam och muslimer, så är det romerna han är ute efter.

Det är väl inte någon som har missat att romska läger i Frankrike har rivits ned och ca 600 romer har utvisats? Att romer är EU-medborgare och har rätt till fri rörlighet inom EU är inget som Sarkozy och hans regering bryr sig om. Protesterna har varit, precis som förväntat, relativt lågmälda. Jag kan slå vad om att utvisningarna hade mött starkare reaktioner om det hade rört sig om någon annan grupp än just romerna. Att detta kan ske mitt i Europa år 2010 är en skam.

Det går heller inte att missa att den franska regeringen har fått mersmak och nu gör allt i sin makt för att tvinga Rumänien till att hejda romer som vill emigrera. Om inte Rumänien gör som den franska regeringen vill tänker man hindra en rumänsk anslutning till Schengen (EU:s passuinion). Juridiskt sett kan Frankrike inte tvinga Rumänien till detta utan det kan bara EU. Det är också därför Frankrikes premiärminister François Fillon skriver till EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och betonar att den rumänska ”massutvandringen” har blivit ett EU-problem.

Nu är det bara att vänta och se hur Barroso kommer att bemöta Frankrikes krav. I morgon kommer dessutom franska och rumänska ministrar att mötas och försöka enas i frågan. Ett möte utan romska representanter, så klart.

Ayse

Bilden är hämtad från cbsnews.com

Standard
Film

Vad heter hon i filmen?

Standard
Politik, Utrikespolitik

Pajkastning år ut och år in

Den 12 september håller Turkiet folkomröstning om regeringens grundlagsreformer. Att det sker på just det datumet är illavarslande med tanke på att landet var med om en militärkupp just den 12 september 1980.

Reformpaketet har drivits igenom av regeringspartiet AKP och innehåller bland annat ett utökande av antalet ledamöter i Författningsdomstolen och det organ som utser landets domare och åklagare.

Turkiet har fått mycket kritik genom åren för sin nuvarande författning. Mest för att den är en kvarleva från åren med militären i makten och för att den anses innehålla odemokratiska inslag. Regeringspartiet hävdar att grundlagsreformer är nödvändiga för att förhandlingarna ska kunna fortsätta med EU. Oppositionen är självklart av en annan åsikt. De ser dagens konstitution som en garant för landets sekulära statsskick och menar att grundlagsreformerna är ett steg i AKPs försök att ta kontroll över statsapparaten.

Hela den här situationen är turkisk politik i ett nötskal. Frågar du mig är står det mellan pest eller kolera. Och så har det varit i flera decennier. Turkisk politik genomsyras av misstro. Det är väldigt lätt att bli paranoid av den. Det är en folkomröstning där den personliga övertygelsen väger betydligt mer än själva demokratiseringsprocessen. Vem jag än talar med är det hans/hennes personliga ställningstagande som avgör hur han/hon tänker rösta. Demokratiseringsprocess och ett potentiellt EU-medlemskap är det sista han/hon har i åtanke.

Något annat som också är typiskt för turkisk politik är att lägga ned all energi åt att lista ut motpartens bakomliggande tankar vid varje beslut som fattas. Det ska ältas om den gångna historien och framtiden är inget annat än katastrof. Vad som sker just nu, i denna stund, i dag, är inte av intresse. Om politiker A säger någonting, är hans motståndare, politiker B, väldigt snabb med att förklara vad A egentligen menade och vad dennes riktiga intentioner är. Och så här enkelspårig är retoriken. Man går bara i cirklar. Att tala i vi-termer är inte aktuellt. Det är konstant ”vi” mot ”de”. Med andra ord, det finns ingenting nytt i regeringens och oppositionens jargong. Det är bara pajkastning. År ut och år in.

Det kan gå hur som helst den 12 september. Men en sak verkar inte ha gått fram. Missnöje och misstro minimeras inte med folkomröstningar.

Ayse

Bilden är hämtad från yeni1blog.com

Standard
Film

Libanon i kikarsiktet

Jag såg den israeliska filmen Lebanon igår kväll. Samuel Moaz står för regin och filmen skildrar hans egna upplevelser från kriget mellan Israel och Libanon 1982.

Hela handlingen utspelar sig i en stridsvagn där fyra unga soldater för allra första gången möter krigets hemskheter. Den klaustrofobiska känslan smittar av sig och jag märker hur jag, en halvtimme in i filmen, känner mig stressad av stämningen i stridsvagnen.

Soldaternas enda kontakt med yttervärlden är genom ett kikarsikte och radiokontakt med en frustrerad major. De unga männen försöker göra sitt bästa för att lyda order samtidigt som de stretar emot. Deras uppgift är att rensa en sönderskjuten stad från fientliga trupper. En operation som deras major kallar för barnlek. Vägen dit kantas däremot av oväntade problem.

Att det är en israelisk film om israeliska soldater är något den kritiske granskaren i mig slutar att tänka på redan efter den första scenen. Filmen förskönar inte kriget och scenerna i stridsvagnen skulle kunna utspela sig i vilket krig som helst. Var som helst i världen. Det är människor både framför och bakom kikarsiktet. Det är regeringar som låter länder/folk att strida mot varandra utan att regeringsmedlemmarna själva behöver stå vid frontlinjen och möta konsekvenserna av deras egen politik.

Filmen väcker självklart frågor och jag undrar hur den bemöttes i sitt hemland.

Ayse

Bilden är hämtad från esquire.com

Standard
Underhållning

La Clique vill att du följer dina drömmar

Jag såg den brittiska varietégruppen La Cliques fantastiska föreställning på Tyrol igår kväll. Med en stor dos humor utför artisterna nervkittlande akrobatik och trolleri på en minimal scen. Det är naket, charmerande, förvånansvärt, roligt och fantasifullt.

Jag kan inte direkt plocka fram ett favoritnummer i föreställningen. Alla var i en klass för sig. The English Gents, de två australiensiska akrobaterna i randiga kostymer, som klättrar på varandra stod för ett enastående nummer. Ursula Martinez’ nakentrolleri och hennes hysteriska ”I want to be ethnic”-låt, den norske Captain Frodos elastiska relation till tennisracketar, Jess Loves makalösa hoppreps- och ringnummer, David O’Mars badkarsshow (som bokstavligen fick en kvinna i publiken att stöna) och The Skating Willers rullskridskoakrobatik var också kanonbra. Cabaret Decadances lysande dockteater och Carl-Einar Häckners humoristiska trolleritricks kommer jag inte heller att glömma i första taget.

Föreställningen avslutades med Captain Frodos uppmaning (sittandes på ett vingligt torn av uppstaplade små hinkar): ”Det är lustigt vad människor gör för att försörja sig (*publiken brister ut i gapskratt*). Jag hoppas inte att ni, efter att ha sett den här showen, fortfarande tycker att era drömmar känns ouppnåeliga. Strunta i alla ‘måsten’ – följ era drömmar!

La Clique uppträdde hela förra veckan på Tyrol. Efter en kort turné runtom i landet är de tillbaka i Stockholm den 10 september. Missa inte denna show! För info se här.

Ayse

Bilden är hämtad från http://www.sodrateatern.com

Standard