Politik

Tystnaden får mig att nynna på en barnvisa

Det är knäpptyst från statsminister Fredrik Reinfeldts sida. Hans namn har inte nämnts på nyheterna i snart tio dagar. Ja, jag vet att han försöker bilda en regering men han behöver inte låsa in sig i dagar för det. En kommentar kring eller en analys av valresultatet är väl inte mycket begärt?

Jag kan inte låta bli att nynna på den franska barnvisan Frère Jacques. Jag har däremot ändrat i sångtexten:

Fredrik Reinfeldt. Fredrik Reinfeldt.

Var är du? Var är du?

Är du inte statsminister? Är du inte statsminister?

Kom fram nu! Kom fram nu!

Ayse

Klippet ovan är hämtat från YouTube.

Annonser
Standard
Demokrati, Identitet, Politik

Okunskap måste bemötas med fakta

Valresultatet har gjort alla till analytiker. Bara över en natt har åsikter som känns plockade direkt ur SD:s partiprogram börjat vädras. Likt svampar poppar tyckarna fram. En efter en.

Det var bra längesedan svensk politik var så här intensiv och turbulent som den är i skrivande stund. Jag har märkt hur den politiska medvetenheten och engagemanget har ökat bland vänner och bekanta. Några har gått med i partier för att ha en mer aktiv roll i beslutandeprocesserna medan andra har bloggat så att det har rykt om det.

Jag inledde veckan med att skriva inlägg på olika forum på nätet. Jag klarade det endast i två dagar. Nivån på diskussionerna fick mig att må riktigt dåligt. Det blev alldeles för många inlägg som ”Men du vet inte hur det är åka buss i Ronna”, ”Till skillnad från dig vet jag hur muslimer är”, ”Invandrarkillar utnyttjar svenska tjejer” eller ”Min grekiske granne har bott i Sverige i 30 år och kan fortfarande inte tala bra svenska” att jag till slut inte hade kraften att besvara dem. För jag visste att det kunde pågå hur länge som helst. Jag erbjöd i stället att de som hade så många åsikter kunde ringa mig. Hellre en rejäl diskussion över en kopp kaffe i stället för att skriva inlägg efter inlägg på nätet.

Jag är lyckligt lottad över att ha familj och vänner som kan se nyanserna i diskussionerna. De är ett enormt stöd i sorgearbetet. För det är något jag har förlorat. Något som jag inte riktigt kan sätta ord på. Respekten och tilltron som jag hade innan finns inte längre. Precis som efter någons bortgång kommer jag säkert att gå igenom en slags sorgeprocess. Jag tror däremot att jag redan har hoppat över förnekelsefasen och är mer inne på att identifiera och på ett konstruktivt sätt uttrycka alla de reaktioner som följer en förlust.

Nedstämdheten är på väg att gå över till vrede. En ilska över att diskussionerna har banaliserats så otroligt mycket. Igår talade jag med en vän om hur argumenten i debatten får oss att tänka på medeltiden. Man använder sig t ex av påståenden som att islam inte hör hemma i Europa med argument plockade direkt från medeltiden. ”Islam är en intolerant religion”. Hur tolerant är egentligen den som säger så?

Man talar om hedersmord och hedersrelaterat våld och får det att låta som om varenda muslimsk kvinna är i riskzonen utan att reflektera över den endimensionella synen på kvinnomisshandel. Det finns en märklig uppfattning om att hedersrelaterat våld inte existerar bland etniska svenskar. I stället väljer man att förklara våld i hemmet till alkoholmissbruk eller psykisk störning. Att Josef Fritzl höll sin dotter Elisabeth isolerad i källaren i 24 år anser jag är ett klart fall av hedersrelaterat våld och mer därtill. Fritzl ville inte se sin dotter med någon annan. Han ville ha henne för sig själv.

Nu drog jag några förenklade påståenden för att visa hur dumheten har tagit över samhällsdebatten. Påståenden och antaganden om den andre som till slut blir till ”sanningar”. Sanningar som gör oss ännu mer korkade. Det var med sådana sanningar Kristallnatten ägde rum i november 1938. Det var med sådana iq-befriade antaganden folkmordet i Rwanda blev verklighet. Det var utifrån antaganden John Ausonius (Lasermannen) skapade sin hatbild innan han sköt mot 11 personer under 1991-1992.

Att utifrån antaganden skapa sig en ”verklighetsbild” kan ge katastrofala följder. Nej, påståenden måste bemötas med fakta.

Jag repeterar: Det är allas vårt ansvar att möta dumheten.

Ayse

Bilden är hämtad från i.dailymail.co.uk

Standard
Demokrati, Identitet, Politik

Det är allas vårt ansvar

Jag är inte mig själv sedan valresultatet blev känt. Många tankar snurrar runt i huvudet. Som användare av sociala medier har jag läst väldigt många bloggar och inlägg. Jag blir mörkrädd av den förenkling och polarisering som sker i diskussionerna. Jag ser också hur diskussionerna går åt en riktning, från att ha varit ”invandrare” vs ”svenskar” till att handla om ”kristna” vs ”muslimer”.

Bara i morse inledde jag dagen med att svara på ett inlägg från en person som påstod att invandringen inte hade fört något gott med sig. När jag läste hennes inlägg första gången trodde jag i någon sekund att jag fortfarande sov eller hade en mardröm. Jag fick läsa den en gång till för att verkligen förstå att hon inte skämtade.

Efter den härliga starten på dagen hörde jag sedan på nyheterna att SD:s site hade hackats. Vad är det som händer? Det är inte OK att ta till med sådana metoder. Varför vill man bara bidra till att öka motsättningar?

Om vi inte tar tag i den här pågående samhällsdebatten och tar den på allvar kommer vi att bidra till ännu mer polariseringar. Det är nu och de kommande fyra åren man måste visa SD var skåpet ska stå. Jag vägrar att förenkla problematiken och utse syndabockar. SD:s argument måste bemötas med fakta och dialog. Inget annat.

Att skylla på de etablerade partierna är så otroligt lätt och bekvämt. Men det är allas vårt ansvar.

Jag tänker inte vara tyst. Vad tänker du göra?

Ayse

Standard
Demokrati, Politik

Som om någon har gått bort

Jag har just kommit hem från manifestationen för jämlikhet på Sergels Torg. Jag fick nys om den via Facebook. Och jag var inte ensam om det. Enligt Aftonbladet var det ca 5 000 personer på plats. Se videoklipp här.

Engagemanget fick mig att minnas alla antirasismdemonstrationer somjag deltog i på 80- och 90-talen. Jag blev rörd över att se så många människor öppet visa sin avsky för intolerans samtidigt som frågorna: ”Varför är vi här igen? Har vi inte kommit längre än så här?” snurrade runt i huvudet.

Det här valresultatet har satt igång många tankar hos mig. Jag har tänkt på valresultatet hela dagen. Jag känner sorg. Det känns som om någon jag tyckte mycket om har gått bort.

Ayse

Foto: Ayse

Standard
Politik

Sorg

Nu är det ett faktum: högerpopulistiska Sverigedemokraterna får mandat i Riksdagen.

Jag har befarat detta länge. Den politiska utvecklingen i Europa har nått Sverige.

Ayse

Bild: Ersan

Standard
Demokrati, Politik

Rösta, rösta, rösta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Aftonbladet och Expressen visar tydligt på sina ettor vad de tycker om Sverigedemokraterna.

Vid första anblicken störde jag mig på copyn men släppte det snabbt. För en dag som denna är det viktigt att ta ställning.

Jag hoppas verkligen att alla som har rösträtt tar till vara på den i dag. För mig är det här valet viktigare än någonsin. Och av alla helgdagar i kalendern är valdagen den som verkligen betyder något för mig.

Nu tar jag mitt röstkort och går till vallokalen.

Ayse

Bild: Aftonbladet och Expressens ettor.

Standard