Musik, Turkiet, Turkisk pop, Underhållning

Turkisk pop när den är som bäst

Jag är inne i period då jag lyssnar mycket på turkisk pop. Jag gjorde det inte i samma grad när jag bodde i Istanbul.

Hur som helst har sommarens musikutbud varit som julafton för mig. Det har släppts så många bra album. Tre av dem har blivit mina klara favoriter. Sertab Ereners senaste platta Rengârenk som jag skrev om i ett tidigare inlägg snurrar än i min iPod.

Precis när jag trodde att Tarkans era var över släppte han en riktigt stark platta – Adımı Kalbine Yaz. Albumet är inte lika poppigt den här gången men ack så full av hjärta och smärta. Det droppar olycklig kärlek, svek, lust och passion från sångtexterna. Låtarna Adımı Kalbine Yaz, Sevdanın Son Vuruşu, Kayıp, Sen Çoktan Gitmişsin och İşim Olmaz kommer inte att glömmas i första taget.

I veckan köpte jag Göksels nya skiva Hayat Rüya Gibi och möttes av en underbar nostalgivåg. Hon har återupplivat den glada turkiska popmusiken från 70- och 80-talen. Och hon gör det utan krusiduller. Inga remixar och märkliga nytolkningar av gamla guldkorn. Hon har lyckats bevara det speciella soundet i låtarna. Att dessutom få höra Teomans fina stämma i Palavra blev en härlig överraskning.

Dessa album har förgyllt min sommar och kommer att kännas som en sol i det analkande höstmörkret. Sertab, Tarkan och Göksel följer definitivt med mig, inte minst i t-banan och på gymmet.

Ayse

Bilden är hämtad från muziknova.com

Läs också mina övriga inlägg om turkisk pop:

Hon med stort H kommer hit – igen!

Sezen Aksus musik rinner inte av i första taget

Ajda gör det igen

Duman till Stockholm

Sezen Aksus nya musikvideo berör

Hande Yener tackar sina lyssnare

Sila värmer i december

Annonser
Standard