Smått och gott

Noé, je t’aime

Min kärlek till väskor började rätt så tidigt. Jag minns hur jag som 7-åring sparade mina veckopengar till en röd tygväska som jag hade fallit pladask för. Väskan såldes på Tempo och jag tyckte att den var alldeles underbar. När jag stod där i varuhuset visste jag precis hur jag skulle använda den och vad jag skulle matcha den med. Något år senare skulle jag även börja komponera ihop plastpärlhalsband till mig och min lillasyster. Jag minns hur jag anpassade min klädsel efter färgerna på halsbanden.

Som 9-åring hade jag däremot glömt den röda väskan för länge sedan och fantiserade om Louis Vuittons Noé-väska. Min väns mamma ägde en sådan skönhet och jag hade då ingen aning om att det var ett varumärke som 30 år senare skulle väcka hätska diskussioner på svenska dagstidningars ledarspalter.

Jag är fortfarande förtjust i Noé-väskan. Jag äger inte just den modellen men jag är minst lika svag för LV-väskorna i dag som jag var som 9-åring. Bara det faktum att väskmodellen lanserades 1932 och att den ursprungligen var avsedd för champagnetillverkare att transportera flaskor fick igång min livliga fantasi som barn.

Att det mångåriga hantverket (företaget grundades för 156 år sedan!) lever vidare och att varje väskmodell har sin historia är fortfarande rena rama karamellen för mig.

I oktober kommer företaget ut med boken 100 Legendary Trunks. Jag struntar i om det här inlägget klassas som reklam eller inte men videon som visas här väcker 7-åringen i mig.

Ayse

Advertisements
Standard