Jag är inne i en ”jag saknar Frankrike”-period och frossar därför i franska filmer. Häromdagen såg jag filmen La Môme (dess svenska titel är La Vie en Rose) och resultatet blev att jag ägnade helgen åt att lyssna på Édith Piaf.
Filmen handlar lika mycket om Piafs händelserika liv som om Paris. Det är berättelsen om Frankrikes genom tidernas starkaste röst – den franska sångtraditionens grande dame – hennes tro, lidande och passion. Det hela började som en Askungesaga men följdes av olyckor och tragik. Hon var otvivelaktigt en överlevare, stark ut i fingerspetsarna och i vissa stunder väldigt skör. Filmen tar sin början i Paris 1918 och följer henne genom kärlek, sorg och glädje till hennes död 1963.
Marion Cotillard spelar den legendariska sångsparven och gör det alldeles förträffligt. Skillnaderna mellan den riktiga Piaf och Cotillard suddas ut och de blir ett. I övriga roller finns det många skickliga skådespelare såsom Gérard Depardieu och Caterine Allégret. Alla gör ett bra jobb, men ingen strålar lika mycket som Cotillard.
Ayse
Bilden är hämtad från cinephoto.free.fr
ayseland.wordpress.com 