Smått och gott

Inte lätt att hitta rätt tema

Jag vet inte vad som flög i mig när jag för några dagar sedan tänkte att jag skulle ändra bloggens tema. Jag älskar ockragult men jag ska bespara bloggen från denna färg.

Nu ser den ut som den har gjort innan. Tillbaka till ruta 1. Lite för grå för min smak men den är får duga tills jag hittar ett roligare tema.

Ayse

Annonser
Standard
Film

Fem gäspningar för ”Casino Jack”

Jag gillar Kevin Spaceys rollprestationer. Jag har i veckan sett två filmer med honom. En av dem är den sega filmen ”Casino Jack” som är inspirerad av sanna händelser. Spacey spelar Jack Abramoff, en girig, självupptagen och filmtokig superlobbyist verksam i Washington DC. Manipulation, mutor och lögner tillhör hans vardag.

Jag tycker att filmen börjar lovande. Monologen i den första scenen är cynisk och underhållande. Däremot är resten av filmen långtråkig. Man ska vara intresserad av politik – i synnerhet av amerikansk politik – för att orka sig igenom handlingen. Spacey i all ära men han har medverkat i bättre filmer än just denna.

Ayse

Standard
Film

Galifianakis och Downey Jr räddar filmen

Zach Galifianakis. Det räcker med att jag ser honom och jag blir på gott humör. I vilken film han än spelar visar han hur förträfflig han är som komiker och skådespelare.

I ”Due Date” spelar han Ethan Tremblay som drömmer om att bli skådespelare. På Atlantas flygplats träffar han den tillknäppte Peter Highman (spelad av Robert Downey Jr) som vill till LA så fort som möjligt för att hans fru ska föda deras barn vilken dag som helst. Av olika anledningar (jag vill inte avslöja för mycket) kan de inte flyga till Kalifornien utan tvingas bila dit. Tillsammans. Resan är späckad med knäppa incidenter som i vissa stunder är alldeles för överflödiga. Ethan är en genomjobbig person och Peter är en övertydlig motsats till honom. Det är inte de farsartade händelserna med de överarbetade ”roliga” scenerna som gör att jag vill se fortsättningen – det är elaka dialoger som denna som håller mig kvar framför bioduken:

Peter (förbannad): I despise who you are on a cellular level!
Ethan: Okay, I’ve heard that before and I’m trying to work on it.

Filmens regissör Todd Phillips har också gjort ”Hangover” (Baksmällan) och ”Due Date” lanseras nästan som dess uppföljare. Jag hade därför höga förväntningar på filmen men den är dessvärre inte i närheten av ”Hangover”. ”Due Date” är ännu en roadmovie där klassiska motsatser (så inte 2011!) som tjock-smal, ful-snygg, korkad-smart, fattig-rik ställs mot varandra.

Filmen räddas av Downey Jr och Galifianakis. Det var också dessa skådisar som fick mig att vilja se filmen. Jag skulle inte ha gjort det annars.

Ayse

Standard
Film

New York, I love you!

Filmen ”New York, I love you” har samma upplägg som föregångaren ”Paris, je t’aime”. Samma producent, Emmanuel Benbihy, ligger bakom denna film. I Paris-filmen fick ett tjugotal framstående regissörer i uppgift att på fem minuter berätta sin historia. I New York-filmen är det inte fullt lika välkända och lokala regissörer som skildrar staden (som Martin Scorsese, Woody Allen, Spike Lee) utan det är en skara från olika delar av världen (som exvis Yvan Attal, Mira Nair och Fatih Akin).

En annan skillnad är att man i ”New York, I love you” har valt att fläta samman historierna till en helhet. Jag har inget emot när man försöker väva ihop berättelserna i en film men det som gjorde Paris-filmen så bra var att jag ville veta mer om karaktärerna. I New York-versionen hade jag gärna sett att berättelserna var vitt skilda från varandra. Jag hade också gärna varit utan några av berättelserna som jag inte tyckte fungerade i sammanhanget. I det stora hela tycker jag däremot om ”New York, I love you”. Den lämnar ett leende på läpparna. Och att vissa dialoger är så välskrivna räcker långt.

Ayse

Trailern är hämtad från filmens You Tube-konto.

Standard
Skamvrån

Fejkindustrins osminskade anlete

Trots Kanal 5:s förkärlek till freak shows visade man i veckan ett riktigt bra program – den brittiska dokumentären The Fake Trade (svensk titel: Fejkindustrins baksida). Den handlar om illegal kopiering av allt från tandkräm och golfklubbor till mobiltelefoner och mediciner. Varorna produceras i länder som Kina, Thailand och Nigeria för att sedan exporteras till de rikare delarna av världen. Man får se kopieringsindustrin från olika perspektiv och möta personer som antingen är mellanhänder i fejkhandeln eller som dagligen driver en kamp mot den. Att se barn och kvinnor, som är fastkedjade i trånga lagerutrymmen för att sy kopierade märkesväskor gav mig kväljningar.

För att överhuvudtaget kunna se konkreta resultat i kampen mot fejkindustrin måste man kunna svara på frågan: Vad är det man uppnår genom att handla kopierade märkeskläder, väskor, skor och prylar? ”Status” skulle säkert en del av er svara. Jag tycker att status är det allra sista man uppnår genom att handla kopierade varor.

Det är lätt att gå om kring på en marknad i Bangkok eller Alanya och kritisera utbudet av kopierade skor, väskor, underkläder men glöm inte att majoriteten av besökarna handlar dessa varor. Efterfrågan är minst lika förödande som utbudet.

Om det är olagligt att ladda ned musik och filmer, varför är det inte olagligt att handla kopierade märkesvaror? Att köpa en taffligt kopierad Mulberryväska kan upplevas som harmlöst i jämförelse med kopierade läkemedel och barnmat (som t o m säljs i apotek i vissa länder).  Oavsett vad du handlar – väska, skor, jeans – bidrar  du till den organiserade brottsligheten. Dåliga bortförklaringar funkar inte när det kommer till fejkindustrin.

När du köper mat och kläder är du mån om att de är ekologiska eller etiketterade som fairtrade-produkter. Att äggen du handlar ska vara värpta av frigående höns är du också noga med. Varför går du då med på att människor, under slavliknande former, ska sy din taffligt kopierade väska? För att inte tala om att du ger en skön slant till de som utnyttjar dessa människor.

Jag säger som Harper’s Bazaar – ”Fakes are never in fashion!”

Ayse

Bilden är hämtad från soda-head.com

Standard
Smått och gott

1.1.11

Elva är ett av mina två lyckonumer. Således har jag höga förväntningar på det nya året.

Jag önskar dig ett gott nytt 2011 – fyllt av kärlek, hälsa, lycka, vänskap, passion, framgång, uppdrag, utmaningar, kreativitet, skratt, spänning, resor, kunskaper, dans och glädje!

Ayse

Bild: Ayse

Standard