Reklam, TV

Störiga reklamfilmer

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag ägnar en hel del tid åt att kolla in reklamfilmer – både för att lyssna på copyn men också för att se vilket filmspråk man har valt att använda. Reklamfilmer som genomsyras av stereotyper – som att den Magnum-ätande kvinnan alltid är brunett, att tonårsdottern brukar sucka och himla med ögonen, att tvillingar som används flitigt (för att betona/tjata ut budskapet) eller att familjepappan är klumpig – går säkert hem bland många tittare men jag zappar genast till en annan kanal.

Reklam som är riktigt dålig twittrar jag inte lika flitigt om. Det kanske är något jag ska börja med. Visst går det att se dålig reklam som ”lyckad” när den omnämns för att den är så kass men jag är den sista som bidrar till att öka konsumtionen av just den varan eller tjänsten.

Just nu stör jag mig på tre reklamfilmer. En av dem tror jag faktiskt att jag inte är ensam om att ogilla. Jag tänker på den där två män pratar om billiga flygresor på en squashplan. Filmen får ett äckligt slut där en av männen spyr på den andre. Jag tycker att den är vidrig och osmaklig. Jag gissar att den är tänkt att vara humoristisk men den är en skymf  mot humorbaserade reklamfilmer. En annan film som irriterar mig är Scoretts budgetfilm med vackra Gynning och Schenkenberg. Det verkar som om gaget till modellerna gjorde att man inte hade några pengar kvar till att satsa på bildkvalitén, miljön och handlingen i filmen. Tafflig är ordet. Några som har pengar är Procter & Gamble. Däremot verkar det inte ha hjälpt dem när de bestämde sig för att ha med Henrik Lundqvist i en reklamfilm för Head & Shoulders. En mer omotiverad och sömnig ”gästskådis” får man leta efter. Hans repliker går inte alls ihop med hans uttråkade blick och kroppsspråk.

Nu ska jag kolla på några bra reklamfilmer.

Ayse

Annonser
Standard