Identitet, Marknadsföring, Reklam

Tuff tjej trött på stereotyper

Möt Riley som är riktigt trött på att det ska vara rosa och prinsessor till tjejer och blått och superhjältar till killar. Hon vill bestämma vem hon är.

Hennes ord är viktiga.

Ayse

Annonser
Standard
Film, Underhållning

Knasigt fina Attenberg

Attenberg har funnits på min ”Filmer som jag måste se”-lista i månader. Och jag är så glad att jag till slut har sett den.

Athina Rachel Tsangari står för regin och handlingen utspelar sig i en mindre grekisk industristad vid kusten. Jag får kliva in i 23-åriga Marinas (Ariane Labed) vardag och lära känna henne. Hon är en nyfiken och kompromislöss ung kvinna som bor med sin döende pappa Spyros (Vangelis Mourikis). En av deras stora nöjen är att se på sir David Attenboroughs (därav namnet Attenberg) naturfilmer.

Marina iakttar, känner och frågar sig fram genom märkliga situationer. Hennes försök till att tillämpa djurens beteenden i vardagslivet väcker både skratt och reflektion. Hon talar helst om blommor och bin med bästisen Bella (Evangelina Randou) och utforskar sin sexualitet med en ingenjör (Yorgos Lanthimos) som är på besök i staden. Hennes raka frågor till sin pappa, hatkärlek till Bella och ifrågsättande av heterosexuella relationer gör henne till en karaktär som jag aldrig tidigare har sett på film.

Attenberg är inte särskilt varm men humorn finns där hela tiden. Den tunga stämningen som uppstår i och med att jag får följa pappan under sin behandling bryts då och då av med scener där Marina och Bella pratar, sjunger och dansar. Deras återkommande pardans påminner mycket om Monty Pythons silly walk och får mig först att fnissa men inser efter ett tag att den fyller en annan funktion. Den märkliga dansen blir som en slags katalysator som ger energi till att hantera vad som väntar skall.

Tsangaris film är konstnärlig, surrealistisk och kall samtidigt som den är underhållande. Cineasten i dig skulle gilla den.

Nästa film på min lista är också grekisk. Dogtooth. Som ingen mindre än Tsangaris har producerat.

Ayse

Standard
Musik, Turkisk pop

Sila värmer i december

Om två veckor kommer popartisten Sila till Stockholm. Hon kommer att stå på Cirkus-scenen och bjuda på en kväll med allsång.

Till skillnad från hennes jämngamla kollegor, som troget levererar lättsmält och innehållslös pop, blir jag berörd av Silas musik. Visst sjunger även hon om hjärta och smärta men hon gör det utan att försköna. Utan att romantisera eller förlöjliga. Sila har skrivit de flesta av sina låtar och att de betyder mycket för henne märks när hon framför dem.

Sila har tidigare jobbat som producent och låtskrivare. Hon har också varit vokalist åt artister som Kenan Dogulu och Emel. Hon debuterade med singeln ”…Dan Sonra” i vilken hon sjunger tillsammans med Kenan Dogulu. Låten låg etta på topplistorna i tre månader och utsågs till årets hit 2007. Jag minns hur videon spelades flitigt på Kral TV och att hon då stack ut med sin tuffa framtoning. Jag kan numera sakna den ogenerade attityden som hon hade som ny i pophimlen.

Sila har släppt fyra album, Sila (2007), Shaker (2008), Imza (2009) och Konusamadigimiz seyler var (2010). Jag tycker att man kan följa hennes musikaliska utveckling genom albumen. Mina favoritlåtar är Kenar Süsü , Bana Biraz Renk Ver & Oluruna Birak (Sila), Yaz Geliyor (Shaker), Yara Bende (Imza), Kafa & Bos Yere (Konusamadigimiz seyler var). Låtarna varierar en hel del i soundet, allt från den sorgliga balladen Oluruna Birak till den lättsmälta Yaz Geliyor (som avviker mest från hennes repertoar). Mitt favoritalbum är hennes senaste, Konusamadigimiz seyler var. Jag gillar verkligen soundet i låten Bosver (Konusamadigimiz seyler var) och hoppas att hon lyfter fram det mer i hennes kommande album.

Ayse

Riksteatern är huvudarrangör till konserten. Mer info om den hittar du här.

Bilden är hämtad från mixcloud.com

Läs också mina tidigare inlägg i kategorin ”Turkisk pop”.

Hande Yener tackar sina lyssnare

Sezen Aksus nya musikvideo berör

Duman till Stockholm

Ajda gör det igen

Sezen Aksus musik rinner inte av i första taget

Standard
Nätet, Sociala medier

Twitters nya design

Det var full trafik på Twitter i går kväll när tjänstens nya design diskuterades. Jag tycker inte att det nya utseendet innehåller väldigt många nya funktioner men jag välkomnar förändringarna. Det är tydligt att Twitter vill att användarna ska upptäcka fördelarna med hashtags. Jag ser fram emot fler funktioner på Twitter.

Jag har sagt det förr och drar mig inte från att flagga för Twitter – igen 🙂 Medan Facebook liknar MySpace (ett socialt forum för människor som hänger ihop för att de brukade ses en gång i tiden) är Twitter fortfarande det forum som är mest interaktivt. Här kan alla vara med, både den som vill fortsätta att skriva självcentrerade statusuppdateringar (som de redan gör på Facebook – men man märker nog då rätt snabbt att ens följare blir färre) och den som vill aktivt vara med i diskussioner med personer som de oftast inte känner. Valet är ditt. Vill du bli en tweep eller inte?

Ayse

Standard
Nätet, Sociala medier

Lunch med karriär i sikte

Jag har varit med i LinkedIn i flera år och tycker att tjänsten bara blir bättre med åren. De svenska användarna var rätt få i början och det glädjer mig att fler går med. Har du inte skapat något LinkedIn-konto än är det dags att du gör det. Till skillnad från Facebook (FB) kan du här bygga upp ett professionellt nätverk. Här hittar du inte bara gamla klasskompisar utan gamla och blivande kollegor.

LinkedIn har 117 miljoner registrerade användare och siffran stiger för varje månad. De flesta användarna bor i USA. I september hade drygt 782 000 svenskar sitt CV på siten.

Söker du jobb ska du definitivt skapa en profil på LinkedIn. Var nog med att fylla i allt så att ditt CV blir komplett. Glöm inte att beskriva de arbetsuppgifter som du har haft. Det underlättar för företagen som söker just efter din kompetens. Följ också de bolag som du är intresserad av att arbeta hos. De har egna profilsidor och brukar använda dem till att lägga ut jobbannonser. Sist men inte minst, ladda upp en neutral och nytagen bild på dig själv. Jag tycker att en profilsida utan bild signalerar likgiltighet. Skulle det bli aktuellt med ett möte med en intresserad arbetsgivare eller kontakt är det bra att se ut som man gör på bilden. För nätverkandet på LinkedIn stannar inte på webben.

Jonas Larsson, strateg för digitala medier på Sveriges Television, har startat tjänsten Luncha ihop. Den går ut på att du kan luncha med dina LinkedIn-kontakter. Kort sagt, en angenäm kombo av nytta och nöje. Vem vet vad din nästa lunch kan leda till?

Ayse

Bilden är hämtad från www.neatplates.com

Standard