Attenberg har funnits på min ”Filmer som jag måste se”-lista i månader. Och jag är så glad att jag till slut har sett den.
Athina Rachel Tsangari står för regin och handlingen utspelar sig i en mindre grekisk industristad vid kusten. Jag får kliva in i 23-åriga Marinas (Ariane Labed) vardag och lära känna henne. Hon är en nyfiken och kompromislöss ung kvinna som bor med sin döende pappa Spyros (Vangelis Mourikis). En av deras stora nöjen är att se på sir David Attenboroughs (därav namnet Attenberg) naturfilmer.
Marina iakttar, känner och frågar sig fram genom märkliga situationer. Hennes försök till att tillämpa djurens beteenden i vardagslivet väcker både skratt och reflektion. Hon talar helst om blommor och bin med bästisen Bella (Evangelina Randou) och utforskar sin sexualitet med en ingenjör (Yorgos Lanthimos) som är på besök i staden. Hennes raka frågor till sin pappa, hatkärlek till Bella och ifrågsättande av heterosexuella relationer gör henne till en karaktär som jag aldrig tidigare har sett på film.
Attenberg är inte särskilt varm men humorn finns där hela tiden. Den tunga stämningen som uppstår i och med att jag får följa pappan under sin behandling bryts då och då av med scener där Marina och Bella pratar, sjunger och dansar. Deras återkommande pardans påminner mycket om Monty Pythons silly walk och får mig först att fnissa men inser efter ett tag att den fyller en annan funktion. Den märkliga dansen blir som en slags katalysator som ger energi till att hantera vad som väntar skall.
Tsangaris film är konstnärlig, surrealistisk och kall samtidigt som den är underhållande. Cineasten i dig skulle gilla den.
Nästa film på min lista är också grekisk. Dogtooth. Som ingen mindre än Tsangaris har producerat.
Ayse
ayseland.wordpress.com 