Demokrati, Samhälle

FN-dagen är min högtidsdag

Logo_UNVarje gång det är storhelg tänker jag att det är ännu en högtid som jag inte firar. Som icke-religiös och med en god inblick i två kulturer har jag lyxen att dels skapa mina egna högtider och traditioner, dels spetsa till de redan existerande allmänna helgdagarna.

Om jag hade fått välja själv hade jag gjort denna dag, FN-dagen, till en stor högtidsdag. För min tro och mina värderingar utgår från Artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Ha en glad FN-dag!

Ayse

Standard
Kommunikation, Reklam

Leva som man lär

pratbubblaUnder mina sexton yrkesverksamma år har det inte gått en dag utan att jag har fått höra eller läsa om hur viktigt det är med kommunikation. Jag tänker på alla workshops där frågor som ”Vilka är vi?”, ”Vad vill vi?”, ”Vart är vi på väg?” och ”Vad vill vi kommunicera och med vilka?” har lett till många och långa diskussionstimmar.

Drömscenariot är ett företag eller en organisation med ett fungerande kommunikationsarbete. Där rollerna är tydliga, alla samverkar och ger ut samma budskap.

Kommunikationsbyråer, varumärkesbyråer, reklambyråer hjälper vilsna företag och organisationer att sätta ord på deras visioner. Luddiga budskap ska bli skarpa. Envägskommunikation ska bli tvåvägskommunikation.

Nu när jag pluggar kommunikativt ledarskap samtidigt som jag söker nya, spännande uppdrag får jag uppleva andra sidan av myntet. Låt mig ge ett enkelt exempel. Byråer (inte alla!) har otroligt svårt att svara på mejl. Är man expert på kommunikation borde det inte vara så svårt att kommunicera med någon som visar intresse för ens företag/organisation.

Ayse

 

Standard
Kommunikation, Utbildning

Kompetensutveckling är lyx

I höst har jag siktet inställt på att bli ännu vassare på kommunikation och ledarskap. En dag veckan sätter jag mig i skolbänken på Berghs och får möta helt fantastiska föreläsare. Vilken källa till inspiration!

Varje kursdag har ett specifikt tema vilket gör det möjligt för oss att djupdyka i ett ämne i taget. Föreläsarna bombarderas med frågor och till vår stora glädje är de väldigt generösa med att berätta om sina fram- och motgångar. Jag kan knappt bärga mig till nästa kurstillfälle. Då står det extern kommunikation på schemat.

Ayse

Standard
Diverse

Får du verkligen någonting gjort på arbetstid?

Du kollar i jobbkalendern och det enda du ser är möten, möten och åter möten. ”När ska jag hinna jobba?”, tänker du. Du får lön för att arbeta x antal timmar per vecka men hinner inte jobba koncentrerat under den utsatta tiden på grund av alla möten och avbrott. Resultatet blir att du ena dagen kommer in lite tidigare och nästa dag jobbar över för att kunna arbeta ostört. Utan att någon rycker tag i dig och avbryter dig precis när du hade sett fram emot att bocka av din långa Att göra-lista.

Jason Fried är mjukvaruentreprenören (medgrundaren till bl.a. Basecamp) som ifrågasätter vår tids arbetskultur. I klippet ovan tar han upp sina tre förslag på hur man kan få någonting gjort på jobbet.

Jag har lite svårt att se hur hans förslag ska kunna appliceras på de arbetsplatserna jag har varit på men jag tycker att han berör ett väldigt viktigt ämne. För flera år sedan talades det så fint om att arbetsplatser behövde ha en flexiblare syn på jobba hemma-dagar. I dag ska man ha aktivitetsbaserade arbetsplatser med free seating. Jag tror på en lösning där de anställda kan välja den form som passar dem bäst. Exempelvis att free seating varvas med möjligheten till att kunna jobba i enskilda rum eller hemma. För alla jobbar på olika sätt, vissa är mer extroverta än andra medan andra behöver ett lugn för att kunna koncentrera sig. Det viktigaste är att alla får de rätta förutsättningarna för att göra ett bra jobb.

Ayse

Standard
Diverse

Framtidstron i fritt fall

ayseland_om_morfar

Oj, vilket långt uppehåll från bloggen! Eller så här. Det var evigheter sedan jag skrev inlägg på just den här adressen. Jag skulle kunna skriva något käckt som ”Tiden bara rusar iväg” men saken är den att jag har prioriterat min andra blogg. Eller rättare sagt, jag har flytt till B.O.M.M. Jag är en flykting i bloggens värld. Att skriva om väskor har varit så mycket mer befriande och upplyftande än att skriva om allt förskräckligt som försiggår i samhället.

Syrien, Gaza, antiziganism, antisemitism, islamofobi, SD:s framgångar i EU-valet, turkiska presidentvalet, SD blir landets tredje största parti, Björn Söder som andre vice talman och nu den pågående massakern i Kobane. Vilket fruktansvärt år! (Och jag som tyckte att 2013 var ett skitår!) Vilket nederlag för mänskligheten. Medmänskligheten.

Jag skulle kunna säga att jag är i en politisk depression. Självklart blir jag hoppfull när jag deltar i antirasistiska manifestationer eller ser hur frivilliga startar insamlingar och reser till Syrien för att hjälpa drabbade medmänniskor. Att jag inte är ensam om att känna så här är en välbehövlig tröst.

Ayse

Ps. Du kan göra skillnad. Skänk en gåva till Kurdiska läkarsällskapet i Sverige.

Standard