Demokrati, Hälsa, Politik, Samhälle, Skamvrån

Vart tog det globala perspektivet vägen?

Apropå synen på ebola.

ayseland_ebola_global_perspective

Ayse

Bilden har jag hittat på Twitter. Jag vet dessvärre inte vem som är illustratören.

Annonser
Standard
Demokrati, Samhälle

FN-dagen är min högtidsdag

Logo_UNVarje gång det är storhelg tänker jag att det är ännu en högtid som jag inte firar. Som icke-religiös och med en god inblick i två kulturer har jag lyxen att dels skapa mina egna högtider och traditioner, dels spetsa till de redan existerande allmänna helgdagarna.

Om jag hade fått välja själv hade jag gjort denna dag, FN-dagen, till en stor högtidsdag. För min tro och mina värderingar utgår från Artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Ha en glad FN-dag!

Ayse

Standard
Demokrati, Digitala medier, Identitet, Nätet, Samhälle, Sociala medier

Nätkärlek vs. näthat: 1-0

Ingen kan ha missat att hatet flödar på nätet. Alla vet om det men få gör något åt det. Det trodde jag tills i förra veckan.

Frilansjournalisten, skribenten och illustratören Hanna Fridén skriver här om en av de bästa nätaktionerna på väldigt länge. I protest mot att människor hängdes ut och utsattes för näthat på Emochan gick hon, tillsammans med hundratals vardagshjältar, in på forumet och skrev om bra och trevliga saker. De lade upp bilder på söta djur och Disney-figurer för att markera att de inte tolererar näthat. Aktionen ledde till att webbhotellet Jine igår lade ned Emochan.

Fridéns och vardagshjältarnas devis ”Kill them with hugs” gick hem. Vilken insats, vilka hjältar!

Ayse

Bilden är hämtad från offthewallposters.com

Standard
Demokrati, Utrikespolitik

Sammen er vi sterke

Sedan i fredags följer jag nyhetsrapporteringen om terrordåden i Norge. Ja, jag väljer att kalla dem terrordåd. Oavsett om gärningsmannen agerade ensam på Oslos gator och på Utöya eller fick hjälp av andra är han i mina ögon en terrorist. En massmördare.

Jag har tidigare skrivit om den högerextrema rörelsen i Europa här på bloggen och delar inte åsikten om att han är en ensam galning. Han är inte ensam. Hans åsikter och människosyn delas av hundratusentals andra ute i världen. Hans åsikter är inte heller nya. Världen har fått lida av dessa idéer i hundratals år. Nu senast i fredags.

Jag erkänner att också jag gjorde kopplingar till islamistiska grupper och sökte motivet i Norges närvaro i Afghanistan. Men när AUF:s ungdomsläger blev platsen för ett massmord lämnade jag snabbt det tidigare spåret. Det här var något annat. Samhällsengagerade unga människor var målen. Människor som brann för en öppen demokrati och som kallblodigt mördades för just deras ideologi.

”Hur kan det här hända i Norge?” skrev en vän (bosatt i Sverige) på Facebook. ”Att det här händer i just Skandinavien är inte konstigt. Alla brutala deckare kommer från den delen av världen” uttryckte en annan (boende i andra änden av världen) i samma sociala forum. Två naiva åsikter som säger mycket även om jag inte håller med dem.

Mitt i allt kaos och sorg vill jag ge en eloge till Norges statsminister Jens Stoltenberg, den norska polisen och den norska pressen som har skött det hela väldigt sansat och värdigt. Inget närgånget filmande av ungdomarna och deras närmaste, inget gottande i tragiska överlevnadsberättelser utan ren och skär närvaro, värme och deltagande.

Jag hoppas innerligt att det föds något gott ur dessa onda och ofattbara terrordåd. Att fler får upp ögonen för vad den högerextrema rörelsen i världen (i Europa i synnerhet) är kapabel till. Det rör sig inte om några enstaka galningar. De är många och de har inget samvete.

Hoppas att vi aldrig någonsin får uppleva något liknande igen.

Tillsammans är vi starka.

Här kan vi lämna våra kondoleanser.

Ayse

Foto: AFP. Det här fotot berörde mig djupt. Det är hämtat från http://www.aftonbladet.se Bildtexten lyder: ”Hemma från ön. Armbandet från sommarlägret på den blonda flickans arm vittnar vad hon varit med om. Bara sorgen finns kvar.”

Standard