Demokrati, Hälsa, Politik, Samhälle, Skamvrån

Vart tog det globala perspektivet vägen?

Apropå synen på ebola.

ayseland_ebola_global_perspective

Ayse

Bilden har jag hittat på Twitter. Jag vet dessvärre inte vem som är illustratören.

Annonser
Standard
Marknadsföring, Politik, Reklam, Samhälle

Från metafor till reklamkampanj

Eric Fehrnstrom, Mitt Romneys kampanjrådgivare, använde sig av en illa formulerad metafor när han i en intervju jämförde sin chef med en Etch-A-Sketch.

Mattel, som tillverkar Etch-A-Sketch, var snabba med att göra det bästa av situationen, d v s att synliggöra sin klassiska produkt. Reklamkampanjen ”Shake it up, America!” har fått mycket uppmärksamhet och det förstår jag. Kika bara på deras webbplats. Reklambyrån bakom kampanjen är Team Detroit.

Jag gillar att det längst ned i annonsen står ”Etch-a-sketch is proud to be part of the national conversation”.  Så passande när det är valtider.

Ayse

Standard
Demokrati, Politik

FN-koll

Standard
Demokrati, Identitet, Politik, Utrikespolitik

Europas sak är faktiskt vår


Det här är mitt 100:e inlägg på bloggen. Jag hade önskat att det skulle ha innehållit något glatt och piffigt ämne. Det gör det tyvärr inte.

Jag vill uppmärksamma en känsla. En svårbeskrivbar och orosfylld sådan. Låt mig berätta. Jag kände av den för 20 år sedan när Lasermannen härjade i min hemstad. I dag pekar mycket på att ett liknande scenario återupprepar sig i Malmö. Den s k skytten går fri. Oavsett vad media insinuerar vet ingen än om det rör sig om en person eller flera och om han/hon/de har ett motiv. En sak är säker, han/hon/de har lyckats ge mig ytterligare flashbacks från 1990-talet.

Till skillnad från den rädsla jag kände för 20 år sedan, känner jag ren ilska i dag. Toppa det med frustration och besvikelse. Det blir en soppa av känslor som jag inte riktigt hittar ”rätt” ord till. Låt mig förklara.

Strax innan valet kunde jag höra folk säga ”Hörde du det där som hände i Danmark..”, ”Ja, men det där är ju i Frankrike. Du vet ju hur fransmännen är” eller ”Det brukar ju vara så i Österrike” och jag tappade hakan varje gång. Jag slogs av hur folk distanserar sig från Europa. Inte minst från det som sker på den politiska arenan. Jag menar inte att alla som bor i Europa måste känna sig och definiera sig som européer men jag kan inte låta bli att tycka att det är konstigt att skilja mellan det som händer i Europa från det som sker i Sverige. Å ena sidan tjatar man sönder begrepp som globalisering samtidigt som man drar tydliga gränser mellan det som inträffar i Europa och det som pågår här i Sverige. Det finns säkert forskning som förklarar varför man väljer att distansera sig men jag är inte intresserad av att veta anledningen.

Jag anser att det som händer i Europa* är lika mycket min sak. Och din. Att stoppa huvudet i sanden funkar för stunden men inte i längden. Det är en handling som kan ge ödesdigra resultat. För inte så länge sedan pågick ett krig på Balkan. Mitt i Europa. Byar sattes i brand, fångläger upprättades, massvåldtäkter och etniska rensningar avlöste varandra på Balkan. Då skyllde man på att man inte förstod vad som hände eller t o m kläckte ur sig fega kommentarer som ”Det som händer är fel men det är ju faktiskt deras interna konflikter”.

Har man lärt sig något av historien? Nej, jag tycker inte det. Man har däremot blivit skickligare på att ursäkta sig. Man chockas över det svenska valresultatet och undrar hur detta kunde hända samtidigt som man i flera år har ryckt på axlarna åt norska Fremskridtspartiets, Dansk Folkepartis, tyska nationaldemokraternas, bulgariska Atakas, ungerska Jobbiks, brittiska nationalpartiets, nederländska PVVs, franska Le Front Nationals, österrikiska FPÖs, belgiska Vlaams, slovenska SNS, slovakiska SNS, finska Sannfinländarnas valframgångar.

All ära till privatpersoner – som till skillnad från etablerade partier, organisationer, föreningar – kallar till demonstrationer och lyckas kalla tusentals människor till samma plats på endast några timmar. Men jag kan låta krass nu. Att ordna demonstrationer är ett bra sätt att markera sin ståndpunkt men i det här fallet behövs mer än så för att kunna påverka. Jag demonstrerade i början av 1990-talet och ropade ”Inga rasister på våra gator” och gjorde exakt samma sak dagen efter årets val. Det känns som att vara tillbaka till ruta ett.

Visst, jag kände också djup sorg över valresultatet men det är dags att komma över den. Precis som i vilken annan sorgeprocess har min sorg gått över till ilska. Jag vägrar älta och ställa frågan ”Varför?”. Jag vänder på det i stället. 94,3% röstade inte på Sverigedemokraterna. Fokus ska vara på att se till att SD inte behåller sina mandat efter valet 2014. Som jag har tjatat om det här tidigare – ansvaret ligger hos varje medborgare att inte vara tyst utan att agera. Inte bara med att gå i ett fackeltåg utan att varje dag – nätverka, markera och samtala – fram till nästa val. Bemöta påståenden med fakta! Utan att försköna eller vara drömmande.

Jag bor i Sverige. I Europa. I världen. Jag, liksom miljonstals andra, är medborgare av en union som sägs bygga på frihet, demokrati och respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna. För länder som knackar på EUs dörr ställs tuffa krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter. Men varför bkundar man för alla övertramp som görs av medlemsländer? Dessa krav ska väl fortsätta att gälla när ett land blir medlem?

Höj rösten nästa gång högerextremister i Europa anordnar antiromska demonstrationer.
Höj rösten nästa gång en muslimsk kvinna i Södertälje utsätts för stenkastning.
Höj rösten nästa gång judiska barn och ungdomar trakasseras i Malmö.
Höj rösten nästa gång Italiens regering lanserar ett ”säkerhetspaket” som kriminaliserar papperslösa flyktingar.

Det är dags att vi som EU-medborgare lever som vi lär.

Ayse

Bilden är hämtad från guardian.co.uk

* Jag kan i ett senare inlägg förklara varför jag i detta inlägg väljer att fokusera på just EU-medborgarskapet och inte talar om stora vida världen.

Standard