Jag har skrivit om utställningen (O)mänskligt i ett tidigare inlägg men först i dag såg jag en del av den. Utställningen är nämligen i två delar – en på Etnografiska museet och en annan på Forum för levande historia.
Med gråten i halsen tittade jag på skallar och skelett som är hämtade från världens alla hörn. Av vetenskapsmän som helt hänsynslöst har plundrat gravar. Genom koloniala och vetenskapliga expeditioner har kvarlevorna förts till museer i Sverige för analys. På väggarna hängde svartvita fotografier på människor som vetenskapsmännen hade stött på under deras resor gjorda under 1870-talet. ”Marockan”, ”Medelhavsras” och ”Mexikansk kvinna” stod det på några av fotografierna.
Det var den obehagligaste utställningen som jag någonsin har varit på. Jag ska sikta in mig på att se den andra delen av utställningen på Forum för levande historia så snart jag kan. Det trista var att den hade alldeles för få besökare. Utställningen riktar sig tydligen till skolklasser och ”unga vuxna”. Jag tycker att den är minst lika viktig för övriga åldersgrupper. Och inte bara för lärare utan för samtliga yrkesgrupper.
Utställningen är en viktig och oerhört nödvändig kritik mot dåtidens och nutidens människosyn. Jag saknade däremot ett tydligare ställningstagande från Etnografiska museets sida. Museet har trots allt kvarlevor efter ca 800 människor i sin samling. Man ställer frågan om hur och varför kvarlevorna kom till Sverige och försöker besvara den så gott man kan. Man säger däremot inte ett ord om hur man kommer att hantera kvarlevorna framöver. I stället frågar man besökarna om vad de skulle tycka om att deras eller deras anhörigas kvarlevor hamnade på ett museum. Jag är inte särskilt intresserad av att veta vad besökarna tycker. Jag vill veta vad Etnografiska museet tycker och vad man tänker göra med kvarlevorna. Den frågan är minst lika viktig som den som går ut på att förklara hur kvarlevorna hamnade här i Sverige.
Ayse
Foto: Ayse
ayseland.wordpress.com 