Don Draper visste redan då

 

I går kunde jag läsa att Facebooks senaste förändringar irriterar många användare. Jag märker det också på statusuppdateringarna. Det är alltid samma personer som skriver ilskna inlägg så fort något har förändrats på FB. Det finns t o m användare som går med i FB-grupper för att protestera de nya funktionerna. Facebook är en kostnadsfri tjänst ( i alla fall just nu). Det är ingen som har tvingats till att gå med i FB. All denna kritik blir därför lite löjlig i mina öron.

Jag tycker att det är kul varje gång FB vässar verktygen. Med nya timeline kommer FB att bli bättre och påminna lite mer om mina favoriter Twitter och G+.

I klippet ovan presenterar Don Draper Facebook Timeline. Tänk att han redan då kände till om FB:s förändringar. 🙂

Ayse

Släpp ut dirigenten inom dig

För den som har fått mersmak för dirigering efter SVT:s Maestro finns appen Bravo Gustavo. Appen är gratis och ger dig möjligheten att få vara Gustavo Dudamel och dirigera Los Angeles filharmoniska orkester. Din mobil är din taktpinne.

Det är ingen ny app men den nuvarande versionen erbjuder fyra låtar.

Har du suttit för länge framför skärmen kan du behöva röra på dig. Öppna då appen och förflytta dig till en scen långt bort.

Ayse

Bilderna är hämtade från gizmodo.com och svt.se . Jag har satt ihop bilderna med appen PicFrame.

Roligaste tjejen i Hollywood

Alla gillar humor. Alla kan däremot inte jobba med humor.

Och nej, jag vet inte varför det finns så få kvinnor som arbetar med humor. Jag ställde den frågan själv när jag arbetade för ett humorprogram på P3. Det finns många teorier kring den frågan och min intention är inte att komma med ytterligare en.

En kvinna som inte slutar imponera på mig är skådespelerskan, komikern, producenten Tina Fey – hjärnan bakom TV-serien ”30 Rock”. Det är få tv-serier som innehåller så många kvicka repliker som denna. Tänk om man kunde få jobba på en så’n galen och levande redaktion!

Här är några repliker från ”30 Rock”:

(Man walks up to Liz at the bar.)
Gentleman: Excuse me, is this seat taken?
Liz: (sighs) Really, dude? I got to move my coat= There are like four empty seats over there, can’t yoy just be cool?
(Man leaves.)
Jenna: This guy wanted to buy you a drink!
Liz: Really? But I already have a drink. Do you think he’d buy me mozzarella sticks?

(Säsong 1, avsnitt 8.)

—

Kenneth: (about coffee): I love how it makes me feel. It’s like my heart is trying to hug my brain! (Säsong 2, avsnitt 10.)

—

Kenneth: Oh no Sir, I don’t wote Republican or Democrat. Choosing is a sin, so I always just write in the Lord’s name.
Jack: That’s Republican. We count those.

(Säsong 2, avsnitt 12.)

—

Ayse

Höj nivån på reklamfilmerna, tack!

Medan jag med spänning följer nyhetsbevakningen av valet i Turkiet har jag TV:n på i bakgrunden. Jag stör mig på vissa reklamfilmer – som vanligt. Vi har reklamfinansierade TV-kanaler men vad hände med kvaliteten på reklamfilmerna? Avsändarna är mellanstora företag – som uppenbarligen har budgeten men som ändå inte får till det. Jag tänker på K-Rauta, Synoptik (varför skriker speakern!?!), Tidningskungen.se, Galieve (varför måste halsbränna förklaras med animationer?) och CillitBang (ännu en reklamfilm där män spexar när de städar).

Om man som företag vill sticka ut bör man använda nya grepp. Kolla in klippet ovan. I en storstad som São Paolo valde ett tryckföretag att fånga uppmärksamhet på det här sättet. Reklambyrån heter Giovanni + Draft FCB och kampanjen lanserades i mars i år. Jag diggar idén!

Näe, nu zappar jag till mina turkiska TV-kanaler – dels för att följa valet och dels för att reklamfilmerna faktiskt är av bättre kvalitet. Mobiloperatören Turkcells filmer har varit mina favoriter i flera år.

Ayse

Solsidan – för en snabbare integrering?

I kväll började TV4 att visa repriser av Solsidan. Min åsikt står fast: serien skulle kunna ingå i SFI-undervisningen. Den nyanlände skulle få många bra tips på hur hen ska bete sig i olika situationer. Även infödda för den delen.

Ayse

Bilden är hämtad från sydsvenskan.se

Du blir inte uttråkad med BtD

Hoppas att ni inte missar Bored to Death som visas på SVT1 på onsdagar. Min syster tipsade mig om den för ett tag sedan med orden ”Det här är din humor, Ayse”. Och hon hade rätt!

I serien får vi följa författaren Jonathan Ames (spelas av Jason Schwartzman) som redan i första scenen (säsong 1) blir dumpad av sin flickvän. Han har skrivkramp och i hopp om att få komma igång med skrivandet igen börjar extraknäcka som privatdetektiv. Serien förgylls av Jonathans dialoger med vännerna, serietecknaren Ray Hueston (spelas av min favorit Zach Galifianakis!) och redaktören George (Ted Danson). Jag ska inte avslöja för mycket av handlingen utan tycker att du ska börja se serien på SVT Play.

Mina favoritcitat från serien (so far):

Ray: We have to sit outside. Some early morning postnatal yoga class exploded in there.
—

Jonathan: Did you get stung by a bee?
Ray: Yes, a bee with herpes.

—

Jennifer; That’s what my therapist said, ‘Are you sure?’ Yes, I’m sure! God, it’s like I’m surrounded by Holocaust deniers. It happened. I’m sure!

—-

Jonathan: Sal, I’m scared.
Sal: That’s okay. All fighters are scared, but once you get into the ring, you are like a God.
Jonathan: But I’m agnostic.
Sal: I’ll say a prayer for you.

Ayse

Störiga reklamfilmer

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag ägnar en hel del tid åt att kolla in reklamfilmer – både för att lyssna på copyn men också för att se vilket filmspråk man har valt att använda. Reklamfilmer som genomsyras av stereotyper – som att den Magnum-ätande kvinnan alltid är brunett, att tonårsdottern brukar sucka och himla med ögonen, att tvillingar som används flitigt (för att betona/tjata ut budskapet) eller att familjepappan är klumpig – går säkert hem bland många tittare men jag zappar genast till en annan kanal.

Reklam som är riktigt dålig twittrar jag inte lika flitigt om. Det kanske är något jag ska börja med. Visst går det att se dålig reklam som ”lyckad” när den omnämns för att den är så kass men jag är den sista som bidrar till att öka konsumtionen av just den varan eller tjänsten.

Just nu stör jag mig på tre reklamfilmer. En av dem tror jag faktiskt att jag inte är ensam om att ogilla. Jag tänker på den där två män pratar om billiga flygresor på en squashplan. Filmen får ett äckligt slut där en av männen spyr på den andre. Jag tycker att den är vidrig och osmaklig. Jag gissar att den är tänkt att vara humoristisk men den är en skymf  mot humorbaserade reklamfilmer. En annan film som irriterar mig är Scoretts budgetfilm med vackra Gynning och Schenkenberg. Det verkar som om gaget till modellerna gjorde att man inte hade några pengar kvar till att satsa på bildkvalitén, miljön och handlingen i filmen. Tafflig är ordet. Några som har pengar är Procter & Gamble. Däremot verkar det inte ha hjälpt dem när de bestämde sig för att ha med Henrik Lundqvist i en reklamfilm för Head & Shoulders. En mer omotiverad och sömnig ”gästskådis” får man leta efter. Hans repliker går inte alls ihop med hans uttråkade blick och kroppsspråk.

Nu ska jag kolla på några bra reklamfilmer.

Ayse

En våg av mod i bekännelsernas djup

En våg av bekännelser sveper över mig som tv-tittare. Kända personer delar med sig av deras mörka erfarenheter och jag som tittare kan känna deras sorg och styrka. Jag beundrar deras mod.

Hoppas att denna våg hjälper andra som har liknande psykiska sår att samla mod till sig och att de vågar prata om det som tynger dem.

Ayse

Mad about Mad Men

Så fort regnmolnen poppar upp plockar jag fram en DVD-box. Det bästa med en box är att jag kan se ett avsnitt precis när jag vill. I vintras, när det var som mörkast och kallast, avverkade jag många serier.

Igår kväll (innan semifinalsmatchen, så klart) såg jag ytterligare två avsnitt av Mad Men. Jag hade i början lite svårt för den här serien som började spelas in för tre år sedan. Men det är något speciellt med den. Det är inte manuset. Det är inte det faktum att de röker som borstbindare. För att inte tala om den förlegade kvinnosynen.

Jag har tänkt länge på vad det är. Och det är miljön. Reklambyrå. Manhattan. Tidigt 60-tal. Copywriting, varumärkesbyggande, reklam och PR. Allt detta för 50 år sedan. Jag trodde aldrig att det skulle vara så underhållande som det faktiskt är. Med tiden växer också karaktärerna men miljön tar fortfarande priset.

Och apropå pris. Mad Men har vunnit otaliga utmärkelser. I fjol utsågs serien till årets bästa tv-serie av Emmyjuryn och i januari i år fick serien bris för bästa drama på Golden Globe Awards i Hollywood.

För er som inte har följt den: säsong 2 är bättre än 1:an. Och säsong 3 knäcker både 1:an och 2:an, har jag hört.

Ayse

Bild: Jag provade att göra en Mad Men-figur av mig själv på madmenyourself.com