Kan en animerad film bli snyggare än så här?

Jag har inte läst Kathryn Laskys böcker och är heller ingen fan av fantasy men ugglorna fick mig att vilja se filmen ”Legenden om ugglornas rike” (Legend of the Guardians/The owls of Ga’Hoole”). Jag kan inte påstå att storyn med övertydliga gränsdragningar mellan ”gott” och ”ont” fängslar mig. Filmen har däremot ett högt tempo är full av spänning och vitsar. Den innehåller en hel del våldsamma scener och får mig att undra varför den dubbades till svenska och visades som matinéfilm för barn. Jag kan heller inte klassa den som vuxenfilm eftersom den är något barnslig. Trots att målgruppen är svår att precisera var den säkerligen en efterlängtad film för Laskys läsare.

 

Det som räddar och lyfter denna film till skyarna är den fantastiska grafiken. Den är otroligt välgjord. För att inte tala om den makalösa ljussättningen. Det är den snyggast animerade filmen jag någonsin har sett. Att det är Zack Snyders (mer känd för ”Watchmen”) första animerade film får mig att längta till hans nästa.

 

Ayse

Myndigheter – lär av denna film!

När myndigheter ska informera allmänheten om vad den ska/bör göra eller inte göra blir det lätt att de talar ”uppifrån”. Ett osynligt pekfinger dyker upp och lämnar mottagaren med en besk smak av dåligt samvete. I samma sekund som man tar del av informationen tänker man ”Ja, men det är ju självklart. Visst är det så man ska göra” men efteråt gör man egentligen inte så mycket mer av informationen.

Office of Road Safety i Australien har gått ut med denna kampanjfilm för vägsäkerhet. Den är kanske lite för lång (3 min) men copyn, bildspråket och angreppssätet, upplägget, ja allt är otroligt välgjort. Jag vill bara se mer av den! Och hur ofta känner man så när man ser en myndighets kampanjfilm?

Myndigheter – lär av denna film!

Ayse

8 mars

 

Ayse

Videon är hämtad från http://www.weareequals.org/

”The Fighter” kommer till stan

Bokomslag som irriterar mig

Jag stannade till när jag såg Åsa Mobergs nya roman i bokhandeln. Jag såg genast två saker som jag störde mig på: hennes namn i enormt teckensnitt och hur titeln delats upp på två rader ”Kärleken i Julia (ny rad) Anderssons liv”. Ja, jag är petig.

Jag stör mig på texter som läggs upp lustigt. Ska texten delas upp på flera rader är det bra att tänka på var avbrotten (ny rad) mellan orden uppstår. En formgivare tänker sällan på hur texten läses upp utan formger omslaget som han/hon tycker ser bra ut. Men ett för- och efternamn ser så mycket bättre ut när de får stå bredvid varandra.

Jag vet att författare vill synas på sina bokomslag (somliga vill även vara med på omslaget, i samma stil som Amelia Adamo och Oprah) men jag gillar när bokens titel är större än författarens namn. För det är titeln som fångar mitt intresse. Titeln avslöjar vad som väntar mig. När författarens namn täcker halva bokomslaget vill ju han/hon vara i fokus. Berättelsen kommer i andra hand.

Ayse

Bilden är hämtad från adlibris.com