Får du verkligen någonting gjort på arbetstid?

Du kollar i jobbkalendern och det enda du ser är möten, möten och åter möten. ”När ska jag hinna jobba?”, tänker du. Du får lön för att arbeta x antal timmar per vecka men hinner inte jobba koncentrerat under den utsatta tiden på grund av alla möten och avbrott. Resultatet blir att du ena dagen kommer in lite tidigare och nästa dag jobbar över för att kunna arbeta ostört. Utan att någon rycker tag i dig och avbryter dig precis när du hade sett fram emot att bocka av din långa Att göra-lista.

Jason Fried är mjukvaruentreprenören (medgrundaren till bl.a. Basecamp) som ifrågasätter vår tids arbetskultur. I klippet ovan tar han upp sina tre förslag på hur man kan få någonting gjort på jobbet.

Jag har lite svårt att se hur hans förslag ska kunna appliceras på de arbetsplatserna jag har varit på men jag tycker att han berör ett väldigt viktigt ämne. För flera år sedan talades det så fint om att arbetsplatser behövde ha en flexiblare syn på jobba hemma-dagar. I dag ska man ha aktivitetsbaserade arbetsplatser med free seating. Jag tror på en lösning där de anställda kan välja den form som passar dem bäst. Exempelvis att free seating varvas med möjligheten till att kunna jobba i enskilda rum eller hemma. För alla jobbar på olika sätt, vissa är mer extroverta än andra medan andra behöver ett lugn för att kunna koncentrera sig. Det viktigaste är att alla får de rätta förutsättningarna för att göra ett bra jobb.

Ayse

Framtidstron i fritt fall

Oj, vilket långt uppehåll från bloggen! Eller så här. Det var evigheter sedan jag skrev inlägg på just den här adressen. Jag skulle kunna skriva något käckt som ”Tiden bara rusar iväg” men saken är den att jag har prioriterat min andra blogg. Eller rättare sagt, jag har flytt till B.O.M.M. Jag är en flykting i bloggens värld. Att skriva om väskor har varit så mycket mer befriande och upplyftande än att skriva om allt förskräckligt som försiggår i samhället.

Syrien, Gaza, antiziganism, antisemitism, islamofobi, SD:s framgångar i EU-valet, turkiska presidentvalet, SD blir landets tredje största parti, Björn Söder som andre vice talman och nu den pågående massakern i Kobane. Vilket fruktansvärt år! (Och jag som tyckte att 2013 var ett skitår!) Vilket nederlag för mänskligheten. Medmänskligheten.

Jag skulle kunna säga att jag är i en politisk depression. Självklart blir jag hoppfull när jag deltar i antirasistiska manifestationer eller ser hur frivilliga startar insamlingar och reser till Syrien för att hjälpa drabbade medmänniskor. Att jag inte är ensam om att känna så här är en välbehövlig tröst.

Ayse

Ps. Du kan göra skillnad. Skänk en gåva till Kurdiska läkarsällskapet i Sverige.

Jag är Lara-liserad

Varje gång jag ser en passionerad människa blir jag helt såld. Den totala inlevelsen och kärleken smittar genast av sig. Häftigast av allt är att man som passionerad aldrig förlorar kontakten med det man gör och man bryr sig inte om vad andra tycker. Som i det här fallet. Det går inte att ta miste på Lara Glozous stora passion för körsång. Vilken tjej!

Ayse

Klippet är inspelat i en baptisktkyrka i Bisjkek, Kirgizistan.

I’m back!

Jag vet… Jag har inte bloggat på snart 1,5 år. Det är en evighet i bloggvärlden. Det ska bli ändring på det nu.

Det gläder mig ändå att många av er hittade hit under mitt långa brejk. Den som söker på ”turkisk pop” landar fortfarande här. Det betyder att jag måste skriva lite mer i ämnet. Kul!

Ayse

Mycket skoj på gång

Jag är inne i en jobbintensiv period då jag skriver i stort sett dygnet runt. Jag har inte skrivit copy åt en sådan stor kund tidigare och lär mig väldigt mycket under arbetets gång. Hur tidskrävande det än är tycker jag att det är hur kul som helst.

Att jag vid sidan om storkunden jobbar med ett superkul projekt tillsammans med en vän är också nervkittlande. Det känns som om den här hösten bär på mycket kul i sitt sköte.

Ayse

Bra med uppehåll

Jag har inte bloggat på evigheter och har egentligen väldigt mycket att berätta. Jag har varit på resande fot, sett nya och gamla platser och hämtat mycket inspiration. Det är nyttigt med uppehåll. Nu ska jag försöka landa i vardagen och ta tag i alla saker som behöver fixas.

Ayse

Julklappen du minns

Julklappshandeln når sin peak just nu och det är svårt att ta sig fram på gatorna. Jag brukar dela in julklappar i två kategorier: klappar du gärna förtränger och klappar du minns.

Den här svävande hajen (Air Swimmers) glömmer du inte i första taget. Den fylls med helium och är radiostyrd. Air Swimmers går att köpa på Teknikmagasinet.

Ayse

Smaken är som…

Den här bilden behöver ingen förklaring. Den talar för sig själv.

Ayse

Bilden är tagen av Mike Blake. Plåtad i San Diego. Publicerad i The Guardian – Eyewitness.

Ut med det gamla, in med det nya

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här med att välkoma ett nytt år när det är som kallast och mörkast för att sedan efter några dagars ledighet återgå till exakt samma vardag har jag aldrig riktigt förstått. Jag hade hellre börjat på ett nytt år när sommaren övergår till höst. Då har man förhoppningsvis varit ledig en längre tid och kan börja det nya året med härliga sommarminnen och nya krafter.

Ja , jag vet. Jag vet inte varför jag stör mig på detta egentligen. Kanske för att det inte finns en enda röd dag som jag faktiskt firar. FN-dagen är viktig för mig men klassas dessvärre inte som helg. Religiösa högtider väger mer och har därmed första tjing på att vara rödmarkerade i kalendern (år 2011!).

Vad som gör de vanliga, icke-priviligerade, dagarna så mycket finare än de röda är att de är oförutsägbara. De kan överraska och bjuda på så mycket mer. Som en varm sommardag som denna. Ute i Stockholms skärgård.

Den här sommaren ska jag tidigarelägga nyårsfirandet. Jag ska ringa in det nya ”året” efter sommaren. Ut med det gamla och in med nya vänner, nya utmaningar och nya vanor.

Ayse

Foto: Ayse

God Jul!

Jag har inte kunnat blogga så mycket den här månaden men ska bli bättre på det framöver. Jag vill passa på att önska alla läsare en riktigt god jul.

Ayse