What happens in Almedalen stays in Almedalen

På söndag inleds Almedalsveckan. 1 396 evenemang finns med i kalendariet på Gotlands kommuns webbplats.

Det blir ännu en vecka för och av makthavare. Med makthavare menar jag inte bara politiskt förtroendevalda utan även journalister, ekonomer, statvetare, kulturelit och politikerwannabees, d v s pr-folk. Det är samma människor som åker dit år efter år. Ingenting konkret kommer ut från den veckan. Mingel, fester, seminarier av och för människor som redan umgås under resten av året. Mitt under sommaren och i Visby. Arbetsgivaren betalar. Så klart att makthavarna åker dit.

What happens in Almedalen stays in Almedalen. Ni som har varit i Almedalen under politikerveckan vet vad jag talar om.

Mer om Almedalsveckan går att läsa här.

Ayse

Foto: Gotlands kommun

iPhone 4-kärlek i Japan

Sedan i torsdags säljs iPhone 4 i USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Japan. Det är dock bara i Storbritannien och Frankrike man kan köpa mobilen utan operatörslås. I Tyskland, Japan och USA kan man inte det. Jag undrar om och när man kommer att kunna köpa den utan operatörslås i Sverige. Det blir nog svårt, gissar jag.

Jag har sett bilder från Apples butik i Ginza, Tokyo där iPhone-entusiaster hade börjat köa redan i tisdags för att vara först ut när mobilen släpptes på torsdag morgon. Vilken prylkärlek!

Se gärna inslaget här.

Ayse

Bilden är hämtad från apple.com

Du får inte förolämpa president Sarkozy

Parisförorten La Courneuve fick oväntat besök av president Nicolas Sarkozy sent i onsdags. En förort med 4 00 invånare och som han tidigare sagt att han ska ”tvätta med en högtrycksspruta”. Sarkozy är inte direkt känd för att vara politiskt korrekt. Jag undrar vad som hade hänt om kungen eller någon av våra statsråd hade sagt så om någon ort eller förort i Sverige. I Frankrike verkar det däremot vara ok att säga så.

Under besöket mötte presidenten helt oplanerat den 21-årige Mohamed Bridji, boende i förorten, som ropade ”Dra åt helvete ditt ar-le, här är du på mitt område!”.Bridji åtalades genast på tre punkter: för att ha förolämpat statschefen, förolämpat polismän samt för att ha gjort motvärn vid gripandet. Med tydliga spår i ansiktet av den mindre milda behandling Bridji utsattes för vid gripandet och under polisförhören ställdes han inför en distriktsdomstol i går (fredag). Åklagaren Anaïs Leborgne yrkade på 210 timmars samhällstjänst men straffet för Bridji hamnade efter mycket om och men på 35 timmar. Under rättegången kom det också fram att Bridji under förhören blivit kallad för ”sale Arabe” (smutsig arab, j-kla arab) men självklart nekade polistjänstemännen till detta.

Summan av kardemumman, du får inte förolämpa president Sarkozy men han får säga vad han vill.

Läs mer om besöket här och mer om vad Bridji ville ha sagt till Sarkozy.

Ayse

Bilden är hämtad från topnews.in

Äntligen en folklig helg

Det finns många röda helgdagar i kalendern och jag önskar att jag firade några av dem. Men det gör jag inte. Majoriteten av helgdagarna är religiösa och jag har ingen erfarenhet av att fira sådana helgdagar. Det är synd egentligen. Det hade varit kul att vara ledig någon dag och faktiskt fira just den dagen.

”Men midsommar kan du väl ändå fira?”, frågade en kompis för några år sedan. Jag har ingen vana av att fira midsommar men jag har börjat med det. Peu en peu. På mitt eget lilla sätt. Inte för att helgen har ett förkristet ursprung och att kyrkan lyckades klämma in den helige Johannes Döparens dag till den 24 juni (eftersom Johannes sägs vara född ett halvår innan Jesus) utan för att den infaller på sommaren och att det är underbart att vara utomhus då.

Jag gissar att många föredrar att fira midsommar på det folkliga, icke-kyrkliga, sättet. Med familj, vänner och god mat. Just den folkliga aspekten gör midsommar till en så mycket roligare helg, tycker jag. Trots att kyrkan i flera århundraden har provat på många olika sätt att få bukt med det folkliga midsommarfirandet har man inte lyckats med att få folk att fira Johannes Döparen. Sillen och nubben väger tyngre.

Glad midsommar!

Ayse

Bilden är hämtad från fanpop.com

Samsung HMX-U20 får en 3:a

Jag skaffade mig en camcorder i förra veckan. Det blev en Samsung HMX-U20. Efterföljaren till den omtyckta U10:an. Jag valde den för att den är liten och skjuter 1080p HD-video och har en 3x optisk zoom. Den är mindre än en iPhone och väger så lite som 111 gram. Den har en 2-tums LCD-skärm på baksidan, HDMI ut, erbjuder bildstabilisering och kopplas direkt till datorn via en inbyggd USB.

Jag har testat den några gånger och av 5 möjliga ger jag den en stark 3:a i betyg. Jag är inte jätteimponerad av den. Videofilmerna har bättre bildkvalitet än stillbilderna. Men jag ska inte såga den. Samsung HMX-U20 är helt ok som en ”shoot & share”-kamera. Jag kommer definitivt att använda den.

Ayse

Bilden är hämtad från samsung.com

Vi styr varje avsnitt

Sedan i februari i fjol har det skrivits om kronprinsessans bröllop. Den senaste  veckan har media nästan bara rapporterat om detta, för att inte tala om i går då det bara var bröllop och fotboll på TV.

Jag liknar kungahuset vid Big Brother-huset. Att ha så stor inblick i en familjs liv tycker vi är en självklarhet. ”Det är ju våra pengar” brukar vara ett återkommande argument. Visst är det så. Så fort det rör sig om ”våra pengar” är det befogat att bevaka och kontrollera. Allt kungafamiljen gör och säger ska filmas, dokumenteras och spridas. Att en av dem får ätstörningar eller en annan bryter förlovningen ses som ”nyheter” och som ska kommenteras av alla. Precis som jag gör just nu.

Huruvida kungahuset är en bra representant för Sverige eller inte är jag däremot inte helt övertygad om. ”Ingen kan representera Sverige så bra som kungafamiljen gör. De är mycket uppskattade utomlands” sade en UD-tjänsteman till mig en gång. Mina år utomlands har däremot gjort mig mer osäker på den punkten. Att presidenter, parlamentariker och näringsliv gillar kungligt besök är inte konstigt men representanter för föreningar och organisationer har ofta varit mer svårflörtade än så. Jag tänker ofta på det en kvinna, som jobbar i en internationell människorättsorganisation, sade till mig för några år sedan: ”Sverige är känt för sin demokrati och välfärdspolitik men när man skickar sitt kungapar på statsbesök blir hela bilden av ert land så motsägelsefull. En familj som inte signalerar självständighet och fri vilja utan bara plikt och yta. Det passar inte dagens Sverige.”

Man kan säga vad man vill men det är inte helt OK att öppet kritisera (då menar jag inte hemma i köket eller i fikarummet) monarkin i Sverige. Genast poppar argument upp som ”de är goda Sverigefrämjare”, ”de gör bra marknadsföring” och ”men vår kungafamilj är ju så jordnära”. Jag är inte helt säker på om dessa argument skulle ses som starka nog om vi talade om landets politiker eller näringslivsrepresentanter.

I går tog jag en runda på stan för att ta pulsen på bröllopsfirandet. Gator och torg var packade med folk. Storbildsskärmar visade vigseln. Jag mötte många tjejer – i alla åldrar – med små kronor i papper eller glittrande diadem på huvudet. Som om de fortfarande inte hade slutat leka prinsessa. När kronprinsessan Victoria sedan tackade ”folket” för att ha givit henne sin prins kunde jag inte sluta tänka på tjejerna med kronor i papper och som drömmer sig bort till ett prinsessliv medan kronprinsessan hittar sin prins bland ”folket”.

Hur jag än vrider och vänder på det blir det motsägelsefullt och underhållande. I går satt många – rojalister, republikaner, prinsesswannabees och allmänt skeptiska – fastklistrade framför TV-skärmen och följde bröllopet från första parkett. Prins Daniels tårar och tal kvävde till och med de allra kritiska rösterna för en kort stund. Det var precis som att se ännu ett direktsänt avsnitt från Big Brother-huset. Ett program som vi styr. För det är ju ”våra pengar”. Eller hur var det nu?

Ayse

Bilden är hämtad från disney-clipart.com

Vi låter det ske – igen

USA har till slut valt att beskriva situationen i Kirgizistan som ”en humanitär katastrof”. Det var på tiden. Något annat som också var på tiden var att Roza Otunbayeva, Kirgizistans tillfällige ledare, i dag besökte det drabbade området. I ett inslag på TV-nyheterna sade hon att man skulle göra allt för att återuppbygga staden Osj.

Varför säger hon det nu? Var var hon för en vecka sedan? Otunbayeva valde medvetet att inte besöka uzbekiska stadsdelar som för några dagar sedan jämnades med marken.

USA efterlyser en oberoende utredning av händelserna i regionen. Vi får se hur många månader det tar tills den utredningen sätter igång. Om det nu blir en utredning.

Ännu en etnisk konflikt som vi får följa på nyheterna. Om några år kommer vi att säga: ”Hur kunde vi låta detta ske?”.

Ayse

Bilden är hämtad från msnbcmedia.msn.com

Bafana Bafana möter Les Bleus nästa gång

Uruguay mötte mitt favoritlag Sydafrika i kväll och vann med 3-0.

Efter två matcher har värdnationen bara lyckats få en enda poäng. På tisdag spelar Sydafrika sin sista gruppspelsmatch mot Frankrike. Bafana Bafanas möte med Les Bleus blir tufft men jag ger inte upp hoppet så lätt.

Ayse

Förbudståget har anlänt till Spanien

I maj skrev jag om förbudståget som tuffade genom Europa. Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz  är länder där den heltäckande burkan har förbjudits eller kommer att förbjudas. Nu har tåget anlänt till Spanien. Landets regering tänker presentera ett lagförslag om förbud av burka på offentlig plats. I lagförslaget finns också ett förbud av krucifix i skolorna.

I måndags gick Jordi Hereu, Barcelonas borgmästare, ut med att staden har infört ett förbud av burkan i offentliga byggnader. Det är bara en tidsfråga förrän andra städer i Spanien fattar samma beslut.

Ayse

Bilden är hämtad från Brio.

Risk att Centralasien blir ett andra Kosovo

I ett land, som vi annars knappt pratar om, pågår det fruktansvärda våldsdåd just nu. Visserligen är det oroligt på tusentals andra platser runt om, men jag och många andra (antar jag) är inte insatta i denna del av världen. Jag, som fått höra att mina förfäder kommer från denna del av världen, kan inte ett smack om regionen.

Jag syftar på Centralasien. Efter en längre tid med etniska konflikter nådde oroligheterna i Kirgizistan sin kulmen i fredags. I går varnade FN att antalet flyktingar kan komma att stiga till 100 000. I nyhetsrapporteringarna talar man om att ”ett andra Kosovo” håller på att växa fram.

Kirgizistan gränsar till Kazakstan, Kina, Tadzjikistan och Uzbekistan. I södra Kirgizistan har konflikterna efterlöst varandra. Området består av de övre delarna av Fergana-dalen med omkringliggande berg. Den större delen av den bördiga dalen tillhör Uzbekistan medan den nedre delen tillhör Tadzjikistan. När Josef Stalin drog gränserna på 1920-talet var hans syfte att splittra dalen och man kan säga att han lyckades med det.

I Kirgizistan bor kirgizer och uzbeker. Under åren har många kirgizer valt att lämna dalen och flyttat in till huvudstaden Bisjkek. Uzbekerna, som bor kvar i den kirgiziska delen av dalen har i flera år uttryckt att de känner sig åsidosatta. Missnöjet och sedermera hatet mellan de båda grupperna har intensifierats och nu mynnat ut i en mycket våldsam etnisk konflikt. Enligt uzbekiska myndigheter har 75 000 uzbeker från södra Kirgizistan flytt till Uzbekistan. Inte nog med det, Uzbekistan stängde i går sina gränser för att de tydligen inte klarar av att ta emot flyktingarna.

Ingen vet riktigt hur många som dött i våldsamheterna. Den officiella siffran är 124 medan den inofficiella är ca 1 000. Det finns inlägg på nätsajter om att uzbekiska kvarter har bränts ned och att de döda ligger i högar på gatorna. Än så länge har omvärlden inte gjort något åt situationen. Det finns en oro för att konflikterna kan sprida sig till norra Kirgizistan där uigurer och uzbeker bor. Om det går så långt, då kommer säkerligen grannländerna att ingripa.

Ayse

Bilden är hämtad från ne.se