”Men det är så krångligt” eller ”Allt går så fort på Twitter” är de vanligaste svaren jag får när jag uppmanar vänner och bekanta att bli aktiva (-re) på Twitter. Nej, mina vänner är inte 93 år gamla. Jag har försökt att förstå vad som får en 35-åring att tycka att Twitter är knepigt. Kan man sms:a borde man kunna twittra, tycker jag. Det är ju inte svårare än Facebook!
Jack Dorsey lanserade Twitter i juli 2006. I fjol hade mikrobloggen ca 300 miljoner användare. Enligt
mediabistro.com utgör amerikanerna den största gruppen på Twitter (107,7 miljoner konton tillhör amerikanska användare), brasilianarna kommer på andra plats (33,3 miljoner konton) och japanerna på tredje (29,9 miljoner konton). Bara i december 2011 skapades sex miljoner konton i USA. Men antalet konton säger egentligen inte så mycket. Det är aktiviteten som räknas. Och i det fallet trillar amerikanerna ner på fjärde plats. De mest aktiva tweepsen bor i Nederländerna (33 procent), tätt följda av de japanska (30 procent), spanska (29 procent), amerikanska (29 procent), indonesiska (29 procent), venezulanska och kanadensiska (28 procent) användarna.
På uppdrag av Medieakademin och pr-byrån Welcom har TNS Sifo frågat 774 svenskar om Twitter. Enligt den uppger nio av tio svenskar att de är ointresserade av Twitter men att åtta av tio svenskar som känner till Twitter ändå tror på att det som skrivs där påverkar samhällsdebatten.
Med tanke på de svar som jag får från vänner och bekanta tror jag att det handlar om ett vanligt hederligt ointresse. De är inte intresserade av Twitter. Det tog tid för Facebook att vinna svenska hjärtan. Därför kommer det att ta år för Twitter. Trots att det har gått sex år sedan tjänsten lanserades finns det i dag bara 205 000 svenskar på Twitter. Med tanke på allt arbete som lades ned av den svenska regeringen under 1990-talet för att framstå som en av de ledande IT-länderna är det en rätt låg siffra.
Jag tror att mikrobloggen fungerar utmärkt i länder där agendan ändras oftare: där det konstant sker saker och därmed finns ett stort behov bland användarna att diskutera exempelvis nya politiska beslut, lagförslag, rättegångar, fängslanden, val, fotbollsderbyn eller tv-såpor.
Det är därför inte konstigt att mediefolk, makthavare, proffstyckare eller kändisar dominerar bland de svenska tweepsen. Men den vanliga surfaren som en gång i tiden, som barn flitigt fyllde i alla fält i Mina Vänner-boken och som vuxen hellre läser Familjesidan än en artikel om Syrien är det inte konstigt att hen föredrar Facebook före Twitter. På Fejjan finns det bilder, spel och chatt. Det går inte lika fort som på Twitter och dessutom får man möjlighet att snoka på vad kollegor eller f d klasskompisar har för sig utan att behöva lyfta på den läskiga telefonluren.
Facebook är tryggare än Twitter. Genom att anpassa inställningarna efter ens egna behov kan man behålla bubblan som man redan befinner sig i och värnar om. På Twitter finns nämligen inte den trygga bubblan.
Ayse