Utställning

(O)mänskligt väcker frågor – inte minst om framtiden

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har skrivit om utställningen (O)mänskligt i ett tidigare inlägg men först i dag såg jag en del av den. Utställningen är nämligen i två delar – en på Etnografiska museet och en annan på Forum för levande historia.

Med gråten i halsen tittade jag på skallar och skelett som är hämtade från världens alla hörn. Av vetenskapsmän som helt hänsynslöst har plundrat gravar. Genom koloniala och vetenskapliga expeditioner har kvarlevorna förts till museer i Sverige för analys. På väggarna hängde svartvita fotografier på människor som vetenskapsmännen hade stött på under deras resor gjorda under 1870-talet. ”Marockan”, ”Medelhavsras” och ”Mexikansk kvinna” stod det på några av fotografierna.

Det var den obehagligaste utställningen som jag någonsin har varit på. Jag ska sikta in mig på att se den andra delen av utställningen på Forum för levande historia så snart jag kan. Det trista var att den hade alldeles för få besökare. Utställningen riktar sig tydligen till skolklasser och ”unga vuxna”. Jag tycker att den är minst lika viktig för övriga åldersgrupper. Och inte bara för lärare utan för samtliga yrkesgrupper.

Utställningen är en viktig och oerhört nödvändig kritik mot dåtidens och nutidens människosyn. Jag saknade däremot ett tydligare ställningstagande från Etnografiska museets sida. Museet har trots allt kvarlevor efter ca 800 människor i sin samling. Man ställer frågan om hur och varför kvarlevorna kom till Sverige och försöker besvara den så gott man kan. Man säger däremot inte ett ord om hur man kommer att hantera kvarlevorna framöver. I stället frågar man besökarna om vad de skulle tycka om att deras eller deras anhörigas kvarlevor hamnade på ett museum. Jag är inte särskilt intresserad av att veta vad besökarna tycker. Jag vill veta vad Etnografiska museet tycker och vad man tänker göra med kvarlevorna. Den frågan är minst lika viktig som den som går ut på att förklara hur kvarlevorna hamnade här i Sverige.

Ayse

Foto: Ayse

Standard
Demokrati, Politik, Utrikespolitik

Allt fler nationalistiska regeringar i EU

I juli tar Belgien vid EU-ordförandeskapet. Landet befinner sig i en djup politisk kris med tydliga nationalistiska förtecken. De olösta konflikterna mellan landets olika delar (de som talar flamländska och franska) ligger bakom krisen. När det liberala flamländska partiet valde att lämna regeringskoalitionen – som i sin tur gav upphov till regeringskrisen – applåderade riksdagsledamöter för det extremnationalistiska belgiska partiet Vlaams Belang och sjöng den flamländska nationalsången.

Efter Belgien är det Ungerns tur att vara ordförandeland. För lite mer än en månad sedan besegrade det konservativa Fidesz det socialistiska regeringspartiet MSZP i det ungerska valet. Med två tredjedelar av parlamentsmandaten kan den nye premiärministern Viktor Orbán göra vad han vill och behöver inga allierade. Fidesz kom till makten med hjälp av en populistisk valkampanj. Visserligen stämde Fidesz inte in i det högerextrema partiet Jobbiks antiromska och antisemitiska retorik men Orbán anspelar mycket på den storungerska nationalismen i sina tal till folket. Han gick till val med löften om bl a att ungrare i Kroatien, Rumänien, Slovakien och Serbien ska få ekonomiska fördelar vad gäller utbildning, pensioner och skatter.

För Jobbik har det varit en historisk valframgång. Var sjätte plats i parlamentet tillhör partiet och man har inte väntat med att göra antiromska uttalanden. Det är ett parti som har en svartuniformsklädd militant gren som sprider skräck bland minoriteterna i Ungern genom marscher som hålls i byar och områden som bebos av framförallt romer. Jobbiks framfart oroar mig trots att statsvetare och Ungernexperter menar partiet inte kommer att ha någon betydande roll för ungersk inrikespolitik. En liten tröst är att Orbán vid flera tillfällen har betonat att han inte tänker samarbeta med Jobbik.

I nästa månad är det parlamentsval i Slovakien. Det land som senast anslöt sig till eurozonen. Även de slovakiska nationalisterna vinner terräng. Där har man riktat sig mot den ungerska minoriteten. Utrikesminister Carl Bildt gjorde ett uttalande för någon månad sedan om att valresultatet i Ungern kommer att påverka grannländerna och att risken är stor att de nationalistiska krafterna i regionen stärks. Jag hoppas att majoritetspartierna i Ungern och Slovakien klarar att hålla dessa krafter i schack.

Medlemsländer som ägnar sig åt att bara tänka på sig själva och glömmer bort att arbeta för EU:s sammanhållning bådar inte gott.

Ayse

Bilden är hämtad från presseurop.eu

Standard
Demokrati, Politik

En mätning är bara en mätning

Jag hörde på morgonnyheterna att Sverigedemokraterna (SD) backar från 5,0 till 2,9 procent i Skops senaste väljarbarometer. Det ser ut som om de mindre partierna får mindre väljarstöd och intresset koncentreras på de större partierna.

Hur ser det ut i de södra delarna av landet där SD har starkare fäste? Enligt Demoskops mätning bland 1 000 Landskronabor får SD 15 procent av rösterna. Med tanke på att partiet fick ca 22 procent i kommunalvalet för fyra år sedan tolkas dessa siffror som en tillbakagång.

Jag tycker att man ska vara försiktig med just tolkningar. Att SD tappar väljarstöd och sedan kalla det för ”stort ras för SD” är löjligt. Mycket kan hända fram till valet. Och att 15 procent av 1 000 Landskronabor skulle rösta på SD om det vore val i dag är ingen låg siffra alls. Det handlar om vad man väljer att jämföra med.

Ayse

Bild: Ayse

Standard
Film

En betongprinsessas frigörelse

Missade du regissören Andrea Arnolds ”Fish Tank” på bio har du nu chansen att hyra filmen i din närmaste videobutik. Det är långt ifrån en må bra-film men bli nu inte avskräckt från att se detta socialdrama.

Mia Williams är 15 år och bor i en bortglömd förort i Essex tillsammans med sin ensamstående mamma och lillasyster. Hon har relegerats från skolan och drömmer om att bli streetdansare. Hennes tillvaro förändras när mamman blir ihop med Connor. Mia upptäcker att livet inte är så hopplöst trots allt. Filmens handling är tung och långtifrån förutsägbar. Det är lätt att tro att man ska bli nedstämd efter en sådan film men den gav motsatt effekt på mig. Filmspråket är vackert och Katie Jarvis som spelar Mia är otroligt trovärdig i sin rolltolkning.

Andrea Arnold har också regisserat filmerna ”Red Road” och ”Wasp”. Den sistnämnda filmen gav henne en Oscar. ”Fish Tank” fick juryns pris i årets filmgala i Cannes.

Ayse

Bilden är hämtad från livingincinema.com

Standard
Utrikespolitik

Det etiopiska regeringspartiet leder nog landet i fem år till

Vallokalerna i Etiopien stängdes strax efter 14-tiden (svensk tid) i dag. Det verkar som om valet har gått lugnt till denna gång. Förra valet, som ägde rum 2005, ledde till gatuprotester och närmare 200 människor dödades i samband med oroligheterna. Troligtvis kommer Meles Zenawi att sitta kvar som premiärminister eftersom oppositionsledaren Birtukan Mideksa avtjänar ett livstidsstraff och flera andra politiker har valt att fly landet. Med 170 valobservatörer i landet är det etiopiska regeringspartiet EPRDF väldigt mån om att visa omvärlden att detta val kommer att gå lugnt till.

Mer om det etiopiska valet:

EthioGuardian

BBC
The Economist
National Electoral Board of Ethiopia (NEBE)

Ayse

Bilden är hämtad från ethiopian-news.com

Standard
Demokrati, Politik, Utrikespolitik

En konstruktiv oppostion uppenbarar sig i Turkiet

I dag valdes Kemal Kilicdaroglu (efternamnet uttalas Kilitchdarolou) som ledare för Republikanska folkpartiet (CHP) i Turkiet. CHP är landets största oppositionsparti och efter år av låga väljarsiffror ser det ut att vända för partiet. Bara under den senaste månaden har det hänt mer inom partiet än under de senaste åren. Den förre partiledaren Deniz Baykal som styrt partiet med järngrepp i 18 år valde att lämna sin post efter att ha avslöjats med otrohet.

När många journalister befarade att partiet skulle förlora ännu mer väljarstöd hände det motsatta. Enligt en opinionsmätning som presenterades i förra veckan sade 32 procent av de tillfrågade att de skulle kunna tänka sig att rösta på CHP om det leds av Kilicdaroglu.

Dessa siffror har säkert påverkat många inom CHP. Skatteinspektören Kemal Kilicdaroglu, även kallad Turkiets Gandhi, valdes i dag med övervägande majoritet till ny partiledare vid partikongressen i Ankara. Hans tal, som jag tror kommer att gå till historien, direktsändes över hela landet och många förväntansfulla Ankarabor kunde följa partikongressen på storbildskärmar utanför kongresslokalen. En del kongressdeltagare fällde en och annan tår under hans tal och det gick inte att ta miste om att Kilicdaroglu lyfte fram frågor som berör väldigt många i Turkiet. Han slängde otaliga kängor till den sittande regeringen och betonade gång på gång att han kommer att utforma en politik som bl a kommer att bekämpa fattigdomen och de ökade klassklyftorna i landet.

Jag kan alldeles för lite om Kemal Kilicdaroglus politiska visioner men skulle jag dra en slutsats utifrån mina Turkietboende vänners statusuppdateringar på Facebook skulle jag lätt kunna påstå att han har tagit många med storm. Efter att ha lyssnat på hans tal känns han som en välbehövlig frisk fläkt i den turkiska politiken. Turkisk politik har aldrig varit ett sömnpiller och i och med hans partiledarskap kommer det bli ännu mer spännande. Regeringen, som i alldeles för många år har saknat en konstruktiv opposition, får nu något att bita i. En sak är säker – mycket kommer att hända på den turkiska politiska scenen innan valet 2011.

Ayse

Bilden är hämtad från tidningen Radikals webbplats.

Standard
Demokrati, Identitet

Förbudståget tuffar på i Europa

Station: Frankrike

Den franska regeringen antog i dag lagförslaget om förbud av burka och nikab. I juli kommer man att presentera den nya lagtexten för parlamentet. Om parlamentet antar lagtexten kommer samtliga burkabärande kvinnor som vistas på offentliga platser i Frankrike att bötfällas.

Station: Belgien

I april röstade det belgiska parlamentets underhus för ett liknande förbud. Hade inte landets fempartiregering spruckit och parlamentet upplösts hade nog lagen varit antagen vid det här laget. Nu kommer det att dröja några månader tills lagförslaget är på agendan igen.

Station: Italien

I början av maj bötfälldes en burkabärande kvinna när hon besökte ett postkontor i Novara i norra Italien. Stadens myndigheter hade i januari i år beslutat att förbjuda burka på allmänna platser och kvinnan måste nu betala 500 euro i böter.

Station: Schweiz

Och för två veckor sedan röstade den schweiziska kantonen Aargau för ett förbud mot heltäckande slöja på offentlig plats.

Station: Sverige

Hur ser det ut här hemma då?

De centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Lennart Pettersson vill förbjuda burka men de verkar inte ha fått så stort gehör från det egna partiet. Om jag minns rätt så beslutade Skolverket för sju år sedan att ge skolor rätt att förbjuda elever att bära burka. Däremot var man då inte helt säker på om burkan var ett religiöst plagg eller inte men skolan fick ändå tillåtelse att förbjuda elever att bära burka av pedagogiska skäl. Det är en tidsfråga förrän förbudståget tuffar vidare in i Sverige. På riktigt.

Ayse

Bilden är hämtad från Brio.

Standard
Film

De andras liv

Jag har fått låna en massa filmer av min fina vän och har än så länge hunnit se två rullar. En av dem var Florian Henckel von Donnersmarcks film ”Das leben der Anderen” (”De andras liv”). Filmen är från 2006 och jag förstår inte hur jag har missat den. Att jag bodde utomlands då får bli min dåliga ursäkt.

I filmen, som är baserad på en sann berättelse, får man möta Gerd Weisler (eller HGW XX/7) som är en oempatisk Stasiofficer med höga ambitioner. Året är 1985 och han får i uppdrag att bevaka dramatikern Georg Dreyman och hans flickvän Christa-Maria Sieland. Wiesler är i början helt säker på att Dreyman döljer något men blir med tiden (och helt olikt honom) indragen i Dreymans liv.

Filmen griper tag i mig redan från den första scenen där en man som misstänks ha smugglat ut sin vän till väst blir förhörd i timmar av Stasiofficerare. Skådespelarna, filmspråket, närvarokänslan, scenografin – allt är imponerande välgjort.

Filmen var Tysklands Oscarsbidrag inför Oscarsgalan 2007. Den vann sju Lolas vid German Film Awards och sågs av över 1 miljon människor under de första sex veckorna på biograferna i Tyskland. Och det är inte alls svårt att förstå varför.

Ayse

Standard
Demokrati, Sociala medier

Underskatta inte de sociala mediernas roll inför det stundande valet

Man kan tycka att valarbetet går segt men det skiljer sig något från föregående valår. Partierna satsar stort på bloggar, Facebook, YouTube, Twitter etc. De sociala medierna kommer att påverka valutgången mer än vi tror.

Jag får ibland höra kritiska röster om partiernas satsningar på de sociala medierna. Att man tagit till konsulter och anställt folk som ska blogga, twittra och facebooka på arbetstid väcker märkliga reaktioner hos folk. Jag ser inga konstigheter i detta. Om företag och organisationer gör det, varför ska partierna inte göra det? Hur hade Barack Obamas presidentvalskampanj sett ut utan de sociala medierna?

Jag tror att bloggar och andra sociala medier förändrar bilden av politikerna. Distansen mellan den folkvalda och den uppkopplade väljaren har krympt. Jag kan dock tyda en viss skillnad mellan politikernas sätt att använda sig av de sociala medierna. En del folkvalda väljer att vara alldeles för privata medan andra kan bli alldeles för propagandistiska. Båda varianterna kan ge en oönskad effekt. Ingen vill bli knäppt på näsan. Som användare av sociala medier ska man vara inget annat än social för att nå önskat resultat. Rak och jordnära dialog är det som gäller. Det låter busenkelt men kräver en hel del övning.

Ayse

Bild: Ayse

Standard
Identitet, Skamvrån

Är det verkligen så svårt att säga chokladboll?

Något inträffade på X2000 mellan Göteborg och Stockholm i torsdags (6 maj). Bistrons meny ropades ut i högtalarna med slutklämmen ”… och så har vi negerbollar också”. SJ har beklagat ordvalet men det som slår mig är att det fortfarande finns personer som har missat att det ordet inte används längre. År 2010.

Känner du igen argumenten nedan?

”Varför får jag inte säga negerboll när jag inte menar något inget illa med det?”

”Det heter faktiskt negerboll.”

”Man är inte rasist för att man säger negerboll.”

”Jag känner faktiskt många negrer som själva säger negerboll.”

”Negro betyder svart på spanska. Negerbollar har ingenting med ras att göra. Det är färgen på bollen man menar.”

”De kallar ju oss för svennar, varför får vi inte säga negerboll?”

Jag har hört de här argumenten så många gånger att jag kan lista ut när de ska poppa upp under ett samtal. Inte nog med att jag är väldigt less på att höra dem – de är innehållslösa och bidrar enbart till att argumenteringen sjunker till dagisnivå.

Jag har svårt att komma på något annat ord som leder till så dryga och defensiva försvarstal som detta. Av någon anledning kan man snappa upp alla möjliga ord, byta ut gamla uttryck mot nya men när det kommer till ”negerboll” då blir det en annan visa. Då ska man försvara användningen av det ordet. Jag kan heller inte sluta att fascineras över hur hätsk stämningen blir när ordet kommer på tal. Det är sällan diskussionerna handlar om ordet i sig. Debatten rör sig för det mesta om vem som har rätt att avgöra huruvida ordet ”negerboll” är nedsättande och rasistiskt eller inte. På den punkten råder det stora meningsskiljaktigheter och två läger gör sig tydliga – de som är för att ordet ”negerboll” används och de som är emot det.

Det märks också att de människor som använder ordet känner sig hotade av dem som förkastar det. Det finns till och med människor som har gjort ordet till deras hjärtefråga och har omvandlat det till en slags symbol för deras politiska åsikter. Testa att söka på ordet på Internet så hamnar du omedelbart på bloggar där ordet förekommer i sammanhang som skulle kunna beskrivas som främlingsfientliga. Det är anmärkningsvärt att det läggs så mycket energi på att hålla ordet ”negerboll” levande och att dess befintlighet engagerar så många människor.

Diskussionen om ordets vara eller icke vara pågick latent under 1980- och 90-talen, men när en kvinna fann en handskriven skylt med texten ”negerboll” på ett konditori i Sjöbo i juli 2003 blossade debatten upp på allvar. Kvinnan blev förfärad av skylten och påpekade detta i affären. Hon försökte ett flertal gånger att få konditoriet att byta namn på det runda bakverket, men när det inte gick vände hon sig slutligen till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Ärendet fick stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Frågan prövades mot lagen om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller funktionshinder, men eftersom anmälaren inte kände sig kränkt personligen valde DO att lägga ner ärendet efter en sex månader lång utredning. I sitt beslut betonade DO att man tog avstånd från användandet av ordet ”neger” och kombinationsord där det ingår.

Det är inte olagligt att säga ”negerboll”, men att som näringsidkare marknadsföra något som ”negerboll” kan leda till att man kränker en annan människa. Konditoriet i Sjöbo fick därför en hälsning från DO om att så länge de hade skylten kvar var risken stor för att de skulle kunna få in en ny anmälan från någon annan som skulle känna sig direkt berörd. Det skulle innebära ännu en omgång av rättsliga åtgärder och skadestånd som påföljd. Konditoriet bestämde sig därför för att ta ned skylten och utlysa en namntävling. Man fick in hundratals svar från engagerade människor och förslagen var minst sagt fantasifulla. Det vinnande bidraget blev lustigt nog ”brancobollar”.

Som en reaktion på den här tvisten visade man på marknader runt om i landet och på Internet att det inte alls löd någon nöd på skaparförmågan. I en slags tyst protest sålde man t-shirtar med tryck som ”Bevara negerbollen” och ”Varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök?”. Men när t-shirtarna såldes på Sjöbo marknad i juli 2005 polisanmäldes försäljarna av Vänsterpartiets studentförbund i Växjö. Polisen lämnade ärendet till justitiekanslern för att avgöra om tröjorna bryter mot lagen om hets mot folkgrupp. T-shirtarna bannlystes inte utan blev riktiga storsäljare.

Förmodligen kommer den här diskussionen att pågå ett bra tag till. Fortsätter man att använda ordet fastän man vet att det kan uppfattas som nedsättande av andra är det inget annat än ett tecken på envishet och dumhet. Det är möjligt att man har använt ordet ”negerboll” i hela sitt liv och inte lägger några värderingar i det men vad man inte tänker på är hur det uppfattas av andra. Den som använder ordet i dag kan inte ha missat att det är laddat och omstritt. I det läget håller därför inte argument som ”Det heter faktiskt negerboll”. Att ta till de knepen är inget annat än ett löjligt uttryck för att man bara är ute efter att sätta sig emot de som vill avveckla ordet. Man kanske ska hitta ett annat ord att bevara och lägga ned så mycket tid och kraft på? Är det verkligen så besvärligt att säga chokladboll?

Ayse

Bilden är hämtad från Tasteline.

Läs också mitt senare inlägg ”Varför ska det vara så svårt att förstå?”

Standard